30-11-09

Känner hur paniken långsamt smyger sig närmare.
Något drar åt runt bröstet,
jag glömmer att andas.

Ångesten,
paniken.
Den är för nära,
jag orkar nte.

Försöker fortsätta men det är svårt.
Vet inte hur länge jag orkar,
hur länge jag vill,
hålla uppe fasaden.

Jag är så sjukt matt just nu.
Orkar inte mer.
Vill inte tänka,
vill inte.
Orkar knappt andas.

Snälla ta bort min ångest

Siri<3

Jag förstår inte vilken tur jag har. Jag förstår inte hur jag kan äga den underbaraste valpen på hela jordklotet. Hon är helt underbar. Varje dag vaknar hon lycklig, lycklig att bara vara. Hur trött och arg jag än är när jag vaknar, så måste jag le när jag ser hur hon studsar och busar. Och att gå ut på promenader är inte jobbigt, för Siri blir så lycklig. Det roligaste är att se henne på första promenaden för dagen. Och när man väl släpper henne så springer hon runt, runt, runt i säkert fem minuter i ren lycka.
  Hon lär mig så mycket om livet varje dag. Hon lär mig att leva i nuet, att uppskatta de små sakerna och att älska med hela ditt väsen. Hon älskar utan gränser, med hela sitt hjärta. Och alla älskar henne. Hon är den underbaraste varelsen på Jorden och jag försöker att komma ihåg att dagligen tacka Gud för att hon finns i mitt liv<3

fem hundra tjugofem tusen sex hundra

Tusentals stunder.
En evighet,
ett ögonblick.

Alldelles för nära.
Sluta,
snälla sluta inte..

Håller fast allt vad jag kan,
försöker släppa.
Sitter fast.
Släpp mig.
aldrig..

Det går för fort,
stanna.

Lycka,
ett begrepp som inte existerar.
Skapa din egen lycka.

Du är min lycka.
Jag är din.

Jag är allas.
Låt mig vara.
Ge mig andrum,
jag måste andas.

Smother me..



Seriöst.
Kan man vara mer kluven. Delad i fler bitar?
Orkar inte. Jag är inte allt du säger jag är. Ha inte så höga tankar om mig. Jag kommer bara förstöra allt. Som jag alltid gör.


Lämnad

28-11-09

Grattis Frida<3
Nu är du stor tjej<3

Festen var galet rolig.
Några tråkiga händelser, men jag hade ändå galet roligt.
Den tog slut klockan ett och efter det gick jag, Isold och Markus hem till Jonas och sov hos honom.

 MYS<3<3<3


Liten

Jag vill se på Horton.

Jag vill se på Horton, och äta glass.
Jag vill gråta när det är som sorgligast,
och jag vill bli tröstad.

Jag vill vara liten och svag.
Inte behöva tänka.
Inte behöva vara vuxen.

Jag vill visa den delen av mig som ingen får se.
Men för vem ska jag visa?
Vem ska jag lita på?

Tystnad

Hans doft dröjer sig kvar.
En påminnelse om att han finns.

Hans händer bränns fortfarande.
En påminnelse att han fanns.

Hans blick bränner.
En föraning av något som väntar.

Älskar det Brooke från One Tree Hill sa:

Knepet med killar är:
du ska ha någon du kan skratta med,
du ska ha någon du kan lita på,
du ska ha någon du tänder på.

Och de tre killarna ska inte känna till varandra :)


Totalt fixerad

Jag är ganska rolig.
Eller, kanske inte jag men mitt beteende är ibland så knäppt.
Den knasigaste grejen jag håller på med just nu är att jag blir manisk och helt fixerad vid något. Det kan vara en person, en aktivitet något som jag helt fast tror kommer göra mitt liv bättre.
Men det gör ju inte det.

Är trött, sov 3 timmar igår och lika lite inatt. Isold och Jonas ligger i min säng och sover fortfarande. Har lust att krypa ner med dem, men orkar inte väcka dem. De ska snart upp. Vi får se hur den här dagen blir. Hoppas den blir lite bra i alla fall.

Jag är så tom

Ser inget ljus.
Ser inget slut.
Har döljt min ensamhet,
har haft folk runt mig.
Slagit bort känslorna när de kommit.
Låtsas,
lurat mig själv,
att jag inte alls är ensam.

Men det är jag.
Vägen framför mig är svart.
Bredvid mig finns endast Gud,
och han håller sig på avstånd.
Jag är ensam.
Denna vandring är min egen.

Gud ge mig styrka.


Utan dig

Folk frågar om jag saknar dig.
Varje gång svarar jag nej.
Det vi hade dog för länge sen.
Det försvann när du försvann.

Men det är inte ditt fel.
Det var ödet.

Det vi hade var perfekt.
Och kanske var det därför det tog slut,
inget som är så fint, så ovärderligt kan någonsin hålla i denna värld.

Jag är inte arg,
jag är bara ledsen.
För du var mitt allt.

Utan dig är jag tom,
känner mig vilsen.
Vill inte lära mig vägen själv.
Vill luta mig mot dig.

Men nej.
Du,
jag.
Vi,
är värda mer.

Hoppas att vi i framtiden hittar tillbaka.
Allt annat verkar så skrämmande.

Jag älskar dig

One song

Vill skrika.
Vill sparka,
slå.

Vill visa att jag finns.
Så att jag verkligen, verkligen märks.

Kräva allt det jag vill ha.

Närhet
ömhet
kärlek

sex

Orkar, visst.
Jag orkar kämpa.
Har aldrig varit ett problem.
Jag är stark.
Vet det.

Men jag behöver vara liten.
Vara svag.

Men ingen lyfter upp mig.
Jag får stå på egna ben.
Jag klarar mig.
Jag kommer ta all skit med ett leende.

Men ibland vill jag bara gråta.
Luta mig mot en trygg famn och gråta.
Bli liten.
Svag


Lyckliga är dem som sörjer för de kan bli tröstade

Det gör ont. Inte lika ont som jag trodde, men på samma gång ondare.
Jag känner mig ensam, men ändå inte. J
ag har landat.
 Jag har växt.
Jag märker det själv, jag känner det.

Den lilla Madde skulle aldrig ta ett jobbigt beslut som i LÄNGDEN gynner henne.
Hon skulle struntat i det, för i nuet var det beslutet jobbigare. Men den jag är idag. Den Madde tog det beslutet. Och det gjorde ont. Och hon känner sig ensam.

Men någonstans vet jag att jag förtjänar mer.
Jag gör det.

Men ändå, det enda jag vill höra är hans röst.
Jag vill att han ska komma upp till Stockholm och visa hur mycket han saknar mig och vill ha mig. Hur mycket han egentligen älskar mig. Be om ursäkt för hur dum han har varit och säga att jag är den enda. Jag skulle ta tillbaka honom direkt, för jag är svag, tom, hjälplös utan honom.
Men jag vet, han kommer inte göra det. Han kommer antagligen göra tvärtom. Såra mig ännu mer, för helt ärligt. det är hans grej, han är verkligen inte smidig. Han är bara inte det.
Så jag väntar på något som aldrig kommer.
Saknar något som är väldigt försvunnet.

BAJS BARN :)

Är hos Annicen. Vi har det fett mysigt. Alex, Nadja och Patrik är här också. OCh Siri såklart. Livet är ganska bra. Trots att han inte finns i mitt liv. Men jag klarar mig. Med Gud klarar jag allt<3

Vet någon?

Sulle vilja vara med i någon församling igen. Orkar inte med svenska kyrkan längre. För lite eld så att säga^^ haha, jag är så skadad.. :)
  Men i alla fall, någon som vet någon bra församling, som inte är jobbig och är öppen för nya så dra gärna med mig^^ hihi<3

Att leva

Jag vet inte om det bara är jag som känner att vi lever i en jobbig tid. Att döden, sorgen, smärtan, förlusten hela tiden andas i nacken. Att man varje sekund endast är ett andetag ifrån stor smärta, död. Vet inte om det bara är för att jag har haft otur, men jag känner mig så medveten om det.
  Många som umgås med mig märker därför att jag säger allt positivt till folk. Vissa blir chockade, när jag helt plötsligt säger att de är vackra, sjunger bra, är mysiga. Men jag känner att jag inte har något att förlora. Min största rädsla är att försvinna, förlora någon innan jag hinner säga hur underbar den personen är. Att inte alla vet hur mycket de betyder.
  Och tro nu inte att jag ger alla komplimanger. För de gör jag inte. Det jag säger menar jag verkligen. Alla ord kommer från hjärtat. Tro inget annat<3

Just här just nu
finns bara vi
Glöm bitterhet
släpp livets kraft helt fri
En enda väg
fast du är svag
Finns bara idag

Underbar text ifrån Rent<3 Tänk på innebörden<3 Och glöm inte att nu betyder<3 Alla<3

10/11-2009

Vill bara vara lycklig.
Vill springa runt och jaga bollar för evigt.
Vill vara glad, sprallig.
Vill vara liten.

Hoppas att jag kan vara det.
Du som vet att du får mig att vara så,
var lycklig.

Det är få som får mig att må bra.
Så bra<3

Snälla..

Vill inte att det ska vara över.
Vill inte att det ska ta slut, att det underbara är över.

Tror tyvärr att det är det.
När man inte längre prioriterar varandra, då är det över.

Kommer sakna det. Det gör ont i själen. Men med Gud vid min sida så klarar jag allt. Eller nästan, men jag har Annica så då klarar jag allt. Allt<3

Orden är för små

Skulle vilja förmedla känslan jag känner just nu, och har känt sen konserten igår. Men jag kan verkligen inte. Känslan är för stor, för otrolig för att kunna beskriva. Det går liksom inte. Och jag tycker det är lite tråkigt, men inte särskilt. Tyvärr, så är det en känsla man måste uppleva. Inget man kan få förklarat för sig, för alla hanterar det olika.

Många grät, många skrek, hoppade, dansade. Jag fylldes av ett lugn. Kanske för att jag saknar lugnet, har svårt att slappna av, bara vara. Här. Nu. Men vad det än var som gjorde att detta lugnet kom över mig, så är jag glad.

Det är större än ni kan föreställa er. Han som är allt, fanns med oss. Fanns med mig. Jag som är så liten och betydelselös, men han fanns. Verkligen fanns. Eller jag ska väl säga finns. Känner fortfarande hans styrka, hans lugn. Inget kan hota mig, skada mig, oroa mig. Jag vilar i hans starka armar.

Gud är min nya nummer  1<3

Nerver av stål!

Not.. haha jag är ett litet nervrak. I smyg, jag lever i alla fall i illusionen att jag inte visar hur nervig jag är. Låt mig leva vidare i den^^ haha

Men nu måste jag erkänna att jag är galet nervös inför imorgon. Jag ska på Kirk med massa. Och är så sjukt nervös. Vet inte vad som kommer hända, hur jag kommer reagera. Tänk om jag inte blir berörd?!! Massa folk som blir berörda men inte jag.... HJÄLP :O

Puss på alla som kommenterat de senaste dagarna<3 Det värmer fett mycket<33

I´m yours

Jag behöver höra att du älskar mig över allt annat.
Att jag är den enda.

Att jag är allt.
Utan dig är du ingen.

Jag behöver höra de orden som du alltid sa förut.

Jag behöver dig.
Som du var.

Lika leende,
lika bubblande.
Lika älskande<3

Kakans alldelles egna inlägg<3

Haha, var tvungen att skriva ett inlägg till dig enbart för att du är så galet söt<3

Du har känt mig längst av allla, du är den enda som inte har lämnat mig efter jag har sagt att jag älskar dig. Du finns alltid där för mig, oavsett om vi inte har pratat på 6 månader eller 3 sekunder^^ Vet inte mer vad jag kan säga. Finns så många ord som skulle kunna beskriva hur mycket du betyder, men inget är exakt. Inget är tillräckligt stort, fint och knasigt för att kunna beskriva dig^^ hahaha, du och jag i en lägenhet med Siri, Bajs ( du vet katten^^ ahahaha) och fiskar. Jag vill ha fiskar :) hhahah<3

Helt perfekt<3

Bajs bajs bajs :)

Jag vill vara som alla andra.
Jag vill vara unik.

Det är så svårt, jag vill vara så många saker samtidigt. Jag vill vara perfekt, för alla.. Jag vill vara som mina vänner. Som är helt underbara, perfekta till och med. Perfekta vänner för mig. Jag vill vara en sån kompis. För alla, för en, för flera. För någon..

Att betyda allt.
Att betyda

Jag vill betyda,
jag vill förändra.
Jag vill göra intryck.
Om det så bara är på en enda person, så vill jag göra det.
Jag vill veta att jag lämnar något efter mig.

Att någon minns mig när jag försvinner.

Vem minns mig om jag försvinner?
Och om någon nu råkar minnas mig, hur?

Jag vill gärna att folk ska minnas mig med glädje, med skratt. Kanske tårar, ibland. Men jag vill bli ihågkommen. Men vem vill inte det :)




Jösses, varför är jag så djup? Jag passar inte i de^^ hahaha, livet är inte bra för mig. Jag blir djup^^ hahaha


hjälp..

Är så galet trött. Pappa fick precis ett utbrott jag orkar inte mer. Har ingenstans att ta vägen. Vet inte vad jag ska ta mig till.

Tillit

Tillit är svårt. Jag vågar inte. Vågar inte lita.. Vågar inte kasta mig ut och hoppas att någon fångar mig. För när jag gjort det tidigare har jag fångats, men sen släppts igen. Hur vågar man igen?

tryck på knappen

Jag har hittat en väldigt praktisk knapp. En limegrön knapp, den är inte det men jag vill ge den den färgen bara för att jag kan, som har en fiin funktion. Den stänger av. Bort med all saknad, alla tårar och allt ont. Jag slipper sakna, slipper tänka och kan bara vara. Väldigt praktiskt, för då slipper jag allt bajs.

Det  är bara ett enda litet problem. När jag trycker på den limegröna knappen så stänger allt av. Jag känner inget. Inget bubbel, ingen glädje. Jag är tom. Och det är galet mycket svårare att sätta på knappen än att stänga av den. Den liksom försvinner...


Undrar om det är jag som gör att alla försvinner eller om det är otur

borde inte...

Jag borde inte, men nu jävlar. Jag har pms, vi skyller på det..

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ FOLK!!!!!!!

Seriöst..

Alla springer runt och tjatar om sina problem, men ingen lyssnar. Inga skulle ha problem om alla lyssnade på varandra, emn ingen gör det. Alla är så otroligt jävla självupptagna och lyssnar inte. Och jag kan klaga, för mitt största problem som gör att mitt liv blir mindre kul är att jag lyssnar för mycket. Och ingen lyssnar tillbaka. Seriöst.. Vilken otroligt självisk art människan är egentligen.. Gaahh..

Monogama getter

Monogami.
Leva med samma person för resten av livet.
HA!

Det går inte. Jag tror inte på det, jag tror inte på den rätta, det finns helt enkelt inte. Det är en till sak som människan har skapat för att visa sig bättre än alla andra arter på jorden..

Nej, det finns helt enkelt. Och bli inte upprörda nu och prata om att man måste tro på kärleken och bla bla bla.. Det är inte samma sak. Jag tror fortfarande på kärlek. Jag känner den för tusan^^ men jag tror inte på tjafset runt den.

Nej jösses. Jag förstår verkligen inte. Någon  som gör det? ^^

vem lyssnar

Med vem kan man egentligen berätta något för?
Med vem kan man dela med sig av sig själv?
Delar som ingen vet, delar man skämms för. Delar som du inte äns vill visa för dig själv..

Vissa skulle säga Gud, men varför skulle han/hon/den/det lyssna? Lyssna på mig, när så många andra männsikor har det värre. Har viktigare problem. Mer akuta..

Att dela med sig..

Det är svårt. Blir svårare och svårare. Orkar inte längre. Orkar inte prata när ingen svarar. Orkar inte försöka lösa mina problem när ingen annan ser dem. När ingen lyssnar.

Ord kommer, men inget ljud. Jag skriker, sparkar fäktar. Jag är arg. För du hör inte. Ser inte. Du bara är. Skärp dig.. jag finns inte för alltid.




sluta ta mig för givet


RSS 2.0