lillmuppen

Jag saknar.
Sex timmar senare och saknaden är stor.
Vissa skulle kalla mig tragisk.
Andra patetisk.
De flesta suckar och skakar på huvudet.
Några få ler och förstår.
Förstår känslan.
Skrattar lite åt min ungdom.
Tror sig veta att allt kommer ta slut ioch även vi kommer tröttna på varandra.

Fine. Må så vara.
Men just nu saknar jag.
Sitter i min lilla säng som just nu känns lika stor som havet.
Lika ensam också.

Min pojkvän är inte smidig.
Han säger ofta fel saker vid fel tillfälle.
Vissa påstår att han är tråkig.
Kanske det.
Jag kan även se det som lugn.
Han hoppar sällan upp och ned och springer i cirklar av lycka.
Det händer dock.
Han leker ofta matcho och ska alltid veta bäst och ha rätt.
Han är envis.
Och dricker lite för mycket för att en medberoende flickvän ska må bra.

Men samtidigt så är han allt det jag vill ha.
Som min pappa sa:
Jag är så glad att Madde har hittat dig. Du är en riktig Sundströmming.

Han passar in.
Och han ser på mig som om jag vore det vackraste på Jorden.
Han håller om mig när det är läskigt.
Stryker mitt hår och klappar på mig när jag inte kan sova.
Han masserar mig när jag ont.
Han lagar mat. Vilket är ett måste och inte ett plus. Men i alla fall.
Han älskar mig.
Han suger ibland på att visa det.
Tycker folk.

Jag tycker inte det.
För jag vet att blickar inte ljuger.
Han är min.
Jag är hans.
Det är det enda som betyder.
Vad som än händer har vi varandra.

Spelar ingen roll vad andra säger eller tycker.
Spelar ingen roll om världen ser oss som fel och så vidare.
Vi två är just nu.
Svårare än så är det inte.

Orden som jag inte vågar viska.
Tankarna som jag inte vågar tänka.
Känslorna som skrämmer mig så mycket att jag bara stänger av.
Till vem visar jag allt det?

Allt det som jg inte vågar se hos mig själv,
vem ska jag visa det för?

Ska man visa allt för någon?
Ska man visa alla delar av själen,
även de som är äckliga,
fula,
och bara allmänt.
Bajs.

Jag saknar att ha någon som ser min själ.
Jag vill ha någon som ser min själ.
Som håller om mig när tårarna egentligen borde rinna.
Men som alltid fastnar någonstans.

Jag vill ha någon som kysser mig på pannan.
Som smeker min kind.
Någon som jagar bort alla spöken.
Allt mörker.
Och all ångest som river och sliter i allt.
Som dödar allt som kanske kunde ha varit bra.

Jag vill ha någon att viska allt det jag skulle vilja viska.
Men som jag inte gör nu.
Orden ligger på lager i mitt inre.
Väntar på att bli utsläppta.
Jag vill hitta någon som håller ihop mig medan jag faller.

Denna någon som visar att jag har fel.
Jag vill gärna ha fel.
Denna som visar att alla inte försvinner.
Att någon stannar.
Vakar.
Älskar.

Fan...

En sekund kan kännas som en evighet.
En sekund kan ändra precis allt.

Det är upp till mig att vara lycklig.
Det är upp till mig att se vägen.
Ingen kan bära mig,
om inte jag låter de bära mig.

En sekund verkar långt bort.
En evighet sen.
Det gamla är försvunnet.
Börjar hitta styrkan.
Det är inte de bra tiderna som visar vår sanna natur.
Det de svåra.

Möter min egen spegelbild.
Tillbaka tittar en ung kvinna.
Redo för att testa sina nya vingar för första gången.
Det får bära eller brista.

Jag ska bli den jag vill vara

Jag står och dansar vid kanten.
En ensam dans,
en dans som inte har något slut.
Jag plågas,
men samtidigt inte.
Är förvirrad.
Känner för mycket,
alla känslor får inte plats.
De vill ut.
Jag kvävs.

Jag är ensam.
Ja, fast nej.
Jag är bara ensam när jag låter ensamheten ta över.
Det är svårt.
Självklart.
Allt som är rätt är svårt.
Men ny dag.
Nytt sätt att tänka.
Jag ska tänka på min lycka.
Leva.
Njuta av livet.

Men när jag har mina svaga stunder.
När mörkret,
Kylan
tränger sig på.
Då vet jag att om jag bara flyttar fokuset ifrån näsan så hittar jag någon som värmer min frusna själ.
Som har det klister som gör mig hel.
Någon som håller om mig så hårt att jag aldrig kan gå sönder.
Tur att jag har er<3
Mitt liv skulle inte vara värt utan er<3

Känns som om jag brister.
Känns som om min själ splittras i massa bitar.
Det enda jag vill är att vara hel.
Så jag ber,
ber om vägledning.
Om att bli hel.
En bit.

Och det hjälper.
I 30 sekunder.
Sen kommer ångesten smygandes.
Viskar med likgiltig röst i mitt huvud.
Drar sina kalla fingrar längs med min ryggrad.

Borrar sig in med klor genom huden.
River upp allt,
skär genom märg och ben.
Rösterna skriker allt vad de kan i huvudet.

Jag vet inte hur länge jag orkar.
Vill ha tillbaka lugnet.
Vill bli den jag en gång var,
saknar henne.

Men hon verkar förevigt förlorad.

Snälla stanna.
Stanna hos mig,
förevigt.
Endast hos dig är jag lycklig.

Jag förstår inte vilken tur jag har. Jag förstår inte hur jag kan äga den underbaraste valpen på hela jordklotet. Hon är helt underbar. Varje dag vaknar hon lycklig, lycklig att bara vara. Hur trött och arg jag än är när jag vaknar, så måste jag le när jag ser hur hon studsar och busar. Och att gå ut på promenader är inte jobbigt, för Siri blir så lycklig. Det roligaste är att se henne på första promenaden för dagen. Och när man väl släpper henne så springer hon runt, runt, runt i säkert fem minuter i ren lycka.
  Hon lär mig så mycket om livet varje dag. Hon lär mig att leva i nuet, att uppskatta de små sakerna och att älska med hela ditt väsen. Hon älskar utan gränser, med hela sitt hjärta. Och alla älskar henne. Hon är den underbaraste varelsen på Jorden och jag försöker att komma ihåg att dagligen tacka Gud för att hon finns i mitt liv<3

Folk frågar om jag saknar dig.
Varje gång svarar jag nej.
Det vi hade dog för länge sen.
Det försvann när du försvann.

Men det är inte ditt fel.
Det var ödet.

Det vi hade var perfekt.
Och kanske var det därför det tog slut,
inget som är så fint, så ovärderligt kan någonsin hålla i denna värld.

Jag är inte arg,
jag är bara ledsen.
För du var mitt allt.

Utan dig är jag tom,
känner mig vilsen.
Vill inte lära mig vägen själv.
Vill luta mig mot dig.

Men nej.
Du,
jag.
Vi,
är värda mer.

Hoppas att vi i framtiden hittar tillbaka.
Allt annat verkar så skrämmande.

Jag älskar dig

Haha, var tvungen att skriva ett inlägg till dig enbart för att du är så galet söt<3

Du har känt mig längst av allla, du är den enda som inte har lämnat mig efter jag har sagt att jag älskar dig. Du finns alltid där för mig, oavsett om vi inte har pratat på 6 månader eller 3 sekunder^^ Vet inte mer vad jag kan säga. Finns så många ord som skulle kunna beskriva hur mycket du betyder, men inget är exakt. Inget är tillräckligt stort, fint och knasigt för att kunna beskriva dig^^ hahaha, du och jag i en lägenhet med Siri, Bajs ( du vet katten^^ ahahaha) och fiskar. Jag vill ha fiskar :) hhahah<3

Helt perfekt<3

Tillit är svårt. Jag vågar inte. Vågar inte lita.. Vågar inte kasta mig ut och hoppas att någon fångar mig. För när jag gjort det tidigare har jag fångats, men sen släppts igen. Hur vågar man igen?

Just nu är inte allt super. Allt är faktiskt ganska jobbigt. Men det finns en person som lyser upp min vardag. Lätt den bästa vännen man kan ha, orkar inte säga hans namn, han vet nog vem han är^^, men han får mig alltid att må bra. Hur arg jag än är, så skrattar han bara åt mig och då kan jag inte hålla mig^¨ ser själv att jag är sjukt barnslig så då garvar jag också^¨ Lätt bäst i världen just nu<3

Känns som allt bara var en dröm
en fantasi.

en fantastisk sagovärld.
där rosa enhörningar springer omkring.
där bajset är blått och luktar smultron.

känns som det var en annan värld när du var här.

när du var nära.

en tid då alla problem var små.
då regnet var varmt och milt.

nu faller dropparna tunga.
jag skriker för döva öron.

kämpar mot stormen.
lönlöst.

lika bra att släppa taget.
virvla med vinden.
för vår väg är redan bestämd.

det finns ett syfte med oss.

bara för att vi inte ser det beyder det inte att det inte finns.

Älskade vän.

en dag möts vi igen.
vinderna kommer bli varmare.
våren kommer tillbaka.

snart så.
snart försvinner den eviga hösten.

frågan är bara.
hur snart är snart?
hur jobbigt är jobbigt?

Tänkte ta mig tiden att beskriva hur mycket jag älskar min älskling. För jag vet att jah kommer dampa på honom här på bloggen och då vill jag att ni ska veta hur han alltid är egentligen ^^

Min älskling är nog så nära den perfekta pojkvännen man kan komma. Han har liksom allt. Och det han inte har, är han villig att skaffa bara för att få mig nöjd. Han har ett utseende som får mig att tappa andan med en charm som får vem som helst på fall. Hans leende får mig att smälta varje gång och han får mig att känna mig trygg. Vad som än händer, så länge vi är tillsammans.
   Har även övat upp honom så han snart är telepatisk ( eller jag typ) vilket gör att han ibland bara fattar. Det funkar dock endast när man inte vill det, och aldrig när man vill.. Men men man kan inte få allt (A) Min älskling är också den som köper mat åt mig och kommer med den till mig för att jag inte har tid/ork/lust att fixa det själv. Han är den som alltid säger hur vacker och underbar jag är.

Älskar honom<3 Mest av allt<3
  Så nu vet ni det. Så om jag någon gång får damp för att han inte älskar mig, säg då till mig att läsa det här inlägget. Så kanske jag kommer fram till att han älskar mig.. i alla fall lite (A)