Sanningen
Kakan är Maddes syre.
Madde älskar att prata om sig själv i tredje person.
Det finns typ fem personer i övrigt som Madde bryr sig om. pusspuss på livet.
Irritationsmoment 25
Jag ger hela min själ. Jag älskar med varje cell, varje fiber i min kropp. Det finns inga spärrar, jag vet inte hur man stoppar sig själv. Det enda sättet jag vet hur man älskar är genom att ge bort hela sin själ. Jag sträcker fram den och hoppas att den här gången så kommer det inte gå käpprätt åt helvete. Den här gången är det en bra person som kommer ta hand om mig och min själ. Den är gången så kommer jag få lika mycket tillbaka.
Men det blir aldrig så. Eller i alla fall inte hittills. Jag ger fortfarande för mycket av mig själv till fel personer. Jag suger på kärlek helt enkelt som Arvid så fint skulle påpeka. Eller inte just nu men för tre veckor sen skulle han gjort det. När det fortfarande var februari och livet var okej. Okej jag vet att vilken månad det är inte har något med att göra hur jag egentligen mår och att mina problem har jag släpat med mig sen typ november. Men det är skönt att för en sekund eller två skylla på någon annan än mig själv och låtsas att det är mars som är boven i dramat. Inte jag själv. Men jag vet, innerst inne, att det finns ingen annan än mig själv att skylla. Jag får skylla mig själv som trasslar till mitt liv, som inte går vidare, som inte tar atg i mina problem. Jag är hopplöst och ohjälpligt mänsklig. Tyvärr måste jg tillägga.
Appropå det så kan jag meddela alla att jag inte flyttar till öland i sommar. Det jobbet är redan taget tyvärr vilket suger och jag hatar allt lite men ja. Kul för er som ville ha mig i Stockholm. Typ fyra personer men yeay..
Jaja klivet går vidare och det finns tusen fiskar i havet och all annan skit som mammor borde säga. Ska sitta och läsa gamla texter och bli emo. Vädret tillåter det och jag behöver det.
Lycka
Älskar dig
drömmar
Du är min ångest
Du sårade mig mer än någon annan. Men samtidigt gav du mig mer än någon någonsin har gjort innan och antagligen mer än någon kommer att ge i framtiden. Så jag kan ärligt säga att du är förlåten. Jag var aldrig arg, jag försökte bara gå vidare. Men jag lyckades inte. Så nu står jag på samma ställe som tidigare, bara det att du är en mil framför mig och hör inte mina viskningar.
Jag älskar dig fortfarande. Lika mycket som förut, om inte mer.
alldeles för sent
I´ve been right
But tonight,
I just wanna be yours..
Idag kanske var en ny dag
Känns som om livet ska vara mer, men vet inte hur jag ska hitta det meret så att säga.
En liten fråga bara..
Livet är aldrig rättvist
Jag orkar inte med dansen en gång till. Jag orkar inte förlora mina bästa vänner bara för att de hittar någon partner en gång till. Det är så tröttsamt. Det är inte konstigt att man blir arg och svartsjuk när man vet att nu är det slut på kramar, slut på att få ligga med lugnt i din famn och sova. Det är slut med sms bara för att någon av oss har tråkigt och det är slut på middagar hemma hos mig. Allt sånt är över och jag är utbytt. Vi alla är utbytta mot någon annan. Det suger, och det är sant. De två brukar gå hand i hand tyvärr. Så är livet, livet går vidare. Och det gör även människor.
Jag kommer aldrig glömma alla underbara minuter. Alla underbara stunder kommer finnas i mitt hjärta. Jag kommer vara bitter, enbart för att min kärlek är så stark. Så stark att jag inte vet om den är mer än vänner eller inte. Men det är försent att fundera över det. Tiden har gått vidare så att säga. Jag unnar dig all lycka, och vet att du förtjänar det.. Älskar dig..
17/3-10
Jag har en känsla av att hela mitt liv tog en vändning för tre månader sen. Det känns som om jag stod vid ett vägskäl och valde väg. Inte bara vägen för en utav mina relationer, utan för hela mitt liv. Att jag utan att tänka på det tog ett steg i en riktning och ändrade hela mitt liv. Jag umågs inte längre med samma människor, jag är inte längre samma person.
Jag har dock inte kommit fram till om det är bra eller dåligt..
Metaforernas metafor
Den kommer för evigt att finnas som en påminnelse om det förflutna. Det enda jag kan göra åt det är att inte lyssna på alla lockelser från olika röster runt om mig. Jag måste ignorera alla ångestdämpande som dagen efter ger mer ångest och som inte är bra egentligen. Jag måste gå den svåra vägen och kommer säkert hata det.
Jag är inte som alla andra. Mitt bagage får mig väldigt unik. Jag har principer som ingen annan har, och jag håller på dem hårdare än de flesta. Visst det kanske är bra, men det suger. Jag skulle göra allt för att en dag vara utan principer och bakgrunder och förlora mig själv och göra saker som jag imorgon kommer ångra. Bara för att för några timmar vara fri.
Men jag kan inte. Något inom mig tar emot. Klagar inte direkt, det är ju egentligen inte ett problem. Men det är jobbigt i alla fall. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag hittar någon som kan leda mig med styrka in i lyckan och vakta mig och älska mig. Inte mer eller mindre. inte så höga krav^^
Total insyn i mitt liv
Insåg precis att halva min låtlista påminner om någon annan. Måste byta musik eller förtränga alla minnen, alla lukter och alla känslor som kommer med. Galet jobbigt eftersom det har förstört några av mina favoritlåtar..'
Min nya favorit är Amazing because it is av The Almost och Someday when I stop lovin you med Carrie Underwood. Sjukt fina låtar som inte för med sig minnen. Eller jo men det gör dem. Men jag kan i alla fall andas och faller inte i bitar. Lyssna på de låtarna och lyssna på texten. Helt underbara.
Apprå på text är det någon som vet några bra texter, diktsamlingar eller liknande? Letar insperation och texter som berör. Känner att det är lite skralt på den fronten^^
När du är som närmast
då gör det som ondast..
Du är i mina tankar jämnt. Jag förstår inte vem eller vad jag försöker lura. Det är väl ingen större idé egentligen. Jag är fast. Jag är inte värd att vara så lycklig, för det enda sättet att bli så lycklig är att vara med dig. Och då fungerar det inte. Inget som är så bra är någonsin sant. Allt som är bra, är en lögn. Jag orkar inte. Allt som är så fint går sönder. Det är så vår trasiga värld fungerar.
Skulle vilja ta min trasiga själ och trycka upp den i ansiktet på dig, på alla. Visa alla mina ärr, få er alla att inse att jag är trasig. Vilja få er att förstå att alla har varit på botten, och alla har jobbat sig upp. Missbruk finns med i allas liv, att psyksik nedbrytning finns i allas liv, är en del av allas vardag. Få alla att inse att världen är en sjuk plats och att jag inte förstår hur någonting fint kan överleva i denna kalla och vidriga plats.
Kanske är det så enkelt att inget fint överlever. Kanske är det så enkelt att vi bara ska inse det.
Gud snälla se mig
Gud snälla hjälp mig
Det här är ingen lovsång
Det är bara jag
Men Gud snälla hör min bön
Jag lyfter inte händerna högst
Jag är inte dig trognast
Jag tvivlar ofta,
dina budskap missar jag helt
Men jag behöver dig,
så Gud.
Snälla hör min bön
Prestationsångest
Men men. Sitter och väntar på bättre tider i skolan. Ingen är här och jag har tråkigt. Fixat massa fakta om Israel och gjort matteprov och antagligen med största säkerhet fått g. En bra dag om än tråkig helt enkelt.
Sir Crapalot
Jag och Fisken såg precis på Grå anatomi. Helt enkelt undebart<3 Jag blev kär och Amanda började gråta. Owen i mitt hjärta är allt jag har att säga<3 Nu ska jag sova och imorgon är det matte prov. Btw så stötte jag på min matte lärare och han trillade nästan av stolen när han hörde att jag skulle gå på provet. Så höga tankar har han om mig. Hahaha
Sarah här.
Jag vet att folk hackat sig in på denna blogg förut, och skrivit neverending inlägg om hur mycket ni älskar madde, och hur mycket hon betyder.
Men jag behöver inte skriva ner massa ord som förklarar hur mycket du betyder Madde, eftersom man visar i handlingar vad en människa betyder. And I mean, jag är ju fortfarande pepp på att tatuera in bajs på våra fötter!
Du vet att jag alltid finns här och att jag alltid kommer se dig som min syster.<3
Och de ända viktiga orden kommer här nedan.
Jag älskar dig Madde.
Så enkelt är det.
Frestelse
Men jag vet att det aldrig kommer hända. Och det gör så ont att jag inte längre orkar vara jag. Jag vill bara få dig att förstå att jag är så otroligt rädd för att vara utan dig. Att det gör ont i hela mig och jag vill inte leva utan dig. Men det kommer heller aldrig hända. Hatar mig själv. Hatar mitt liv och hatar livet. Vill inte mer
Jag vill att mina ord ska klinga som isbitar som krossas mot gatan
Jag börjar få ut saker och skit ur systemet. Allt börjar falla ned på svart och vitt och jag börjar få lite mer kontroll på livet. Jag har fortfarande inte koll men lite mer kontroll. Om ni fattar? Inte, nej men inte mitt fel att jag är smartare än er alla^^ hehe
Ja, nu ska jag till skolan. Vaknade äckeltidigt i morse. Har egentligen inget att skriva. Bara titeln. Det var det jag ville säga. LOL <3
Ibland behöver jag se sanningen
Jag börjar få lite mer koll på mitt liv. Jag vet vad jag måste göra, och oavsett om han släpper mig eller inte så blir det det svåraste jag någonsin gjort. Jag ser inte fram emot det men jag menar. Det finns ingen annan utväg, jag måste helt enkelt. Tack och lov för underbara blandskivor, filmer, kramar, texter och vackra ord som får mig att överleva. Vore tom utan er älsklingar<3
En solskens historia
Nej men har på känn att lovet kommer bli underbar. Nu ska jag umgås med pojkarna. Helt enkelt undebart<33
Tre sekunder senare
Jag skrev här om dagen ner allt som hade fastnat i mig på svart och vitt. Det blev 1,5 A4. Känslor som trasslande tog sig ut. Sen dess har det känts lite lättare och nu börjar nästan få kontroll på alla orden. Eller inte, men jag kan än en gång producera text. Vilket jag inte kunnat på ett tag. Och det är skönt, för jag kände mig så fel. Jag är min text. Det är så enkelt det är. Jag vet inte vem jag är om jag inte kan skriva. Så därför har jag faktiskt en liten plan på att fortsätta skriva, för att kanske finslipa den enda talangen jag har.
Text.
Svart på vitt liksom.
Jag har nästan glömt hans doft. Eller förträngt kanske man ska säga. Jag har lite svårare att känna hans hand mot min kind. Vet inte om det är bra eller dåligt. Vet inte om jag vill gå vidare. För hur ont det gör så är det tryggt att stanna där jag står. Då kanske du en dag kommer till mig. Om jag vänder mig om och går, då kommer du skylla på mig. Skylla på att jag gav upp och inte ville ha dig. Och jag kommer för evigt få leva med att jag gav upp det bästa jag någonsin haft, innan jag fått det.
Kärlek och livet suger. Det är verkligen så. Saknar att leka med bollen och bara vara. Saknar den tiden och tror tyvärr den aldrig kommer igen. Får försöka skapa en framtid som fungerar. Med varm pop för frusna själar kanske det går<3<3<3
Yeaa!
Jag vill bara..
Jag har lärt mig att överleva med känslan. jag önskar jag kunde säga att jag lever med den men det gör jag inte. Jag överlever. Och jag vill att du ska leva. Så jag önksar att det fanns något jag kan säga och så går du vidare och lämnar smärta bakom dig. Du ser det vackra i livet igen och den smärta du kände bara gjorde dig ännu mer underbar och fantastisk.
Jag tänker inte säga att du är värd mer, att du ska gå vidare att du är bättre än så. För det är inte orden man vill höra. Jag säger bara att jag finns här. Jag vet hur du känner, och jag vet att det suger. Det kanske bara är jag, men för mig är det inte smärtan som är värst. Det är faktumet att jag är precis som alla andra. Hatar att vara som alla andra. Jag är unik. Behandla mig så också. Jag är unik, men fuck jag gick på samma knep som alla har fallit för. Men som sagt. Finns här, och är det något jag är bra på så är det att kramas. Inte lika bra som Arvid och Siri, men nästan. Jag försöker i alla fall<33
Bara jag
Jag blir så trött och irriterad. Jag menar, om tre månader försvinner jag. Är det väldigt svårt att förstå det, eller bara väljer folk att inte inse. Jag är inte konstant. Jag är ganska abstrakt. Asså, jag menar. Jag kommer försvinna. För jag orkar inte längre vänta på folk. Orkar inte längre. Jag vill bli sedd för den jag är, inte den jag var. Se mig som den jag är nu, svag och bräcklig och trött på att alltid hjälpa folk. Sluta kväv mig och låt mig bli den jag vill vara och inte den jag var. Seriöst. Hur mycket ska jag behöva skrika innan folk förstår..
