Falsk anonymitet
Känns som om allt snurrar lite för snabbt.. att jag inte hinner med själv. Jag glömmer bort mig själv någonstans på vägen, ser mig själv gå långsamt några meter bako mmig. Hur lilla jag försöker komma ikapp, men har inte orken. Jag orkar inte jaga efter mig själv längre..
Men väntar jag in mig själv får jag inte tid för andra.. Och jag kommer komma på saker, jobbiga saker. Som att jag är sårad. Som att min pojkvän ibland sårar mig djupt. Att det ibland känns som att hans ord är slag. Att an gör saker jag trodde mitt svin till ex skulle göra mot mig, men aldrig han. Aldrig älsklingen. Trodde inte han skulle göra så men det gör han... Och det är jobbigt. För jag vill lita på honom, vill ha honom nära. Men ibland blir det för mycket..
Sånt kommer jag på när jag stannar och väntar.
När jag väntar in mig själv kommer jag på sånt. Och att jag måste ta tag i det. Och livet blir helt plötsligt inte lika kul längre. Men men.. Allt löser sig, det vet jag.. Undrar bara när.. <3
du e bäst o de vet du o jag finns alltid här o de vet du me<3
Att v@ga lite p@ b@gon :r sv@rt. Och att f;rs;ka ta itu med allt i stitt huvud :r :nnu sv@rare.
Tycker att du ska f;rs;ka ta itu med saker som du redan vet finns d:r, f;rs;k inte hitta nya saker. utan ta itu med allt skit som kommit upp till ytan redan <3