lillmuppen

Världen bästa låt<3


Förstår inte grejen med ansvar.
Förstår inte avrför det är något någon männsika någonsin har velat ha. Har aldrig velat ha, vill inte, kommer aldrig vilja ha det. Det är bara jobbigt. Och ju mer ansvar desto jobbigare. Känns som om hela jag tyngs ned till underjorden av ansvar. Känns som om jag bär ett ton på mina axlar. Och ändå så får jag bara mer och mer saker som jag är ansvarig för, jag klarar det inte längre. Hur orkar man liksom?

Jag klarar knappt av anvsaret för Siri, känner mig som en hemsk matte, orkar inte gå med henne, hinner inte träna. Listan kan göras lång på allt jag gör fel, allt jag inte hinner. Hon förtjänar så mycket mer. Förtjänar någon som spenderar all sin tid med henne.. Ååhh. Jag orkar inte.

Vi ska inte äns börja prata om skolan, för de ansvaret orkar jag inte ens fundera över. Min skolgång går neråt kortsagt.

Och jag vet att man ska lägga all sin ångest och panik i Guds händer och låta han ta ansvar, men seriöst. Han kan inte fixa så Siri har någon som passar henne, han städar inte lägenheten, lagar inte mat, hjälper mig med läxor, går ut på promenader med mig. Eller det sista jo, men i alla fall. Kan inte lägga mina problem i hans händer. Det är helt enkelt upp till mig..