lillmuppen

Jag kan snart inte andas.
Ångesten river i bröstet.
Du rev mina murar,
de murar som jag så omsorgsfullt byggt.
Men du rev dem,
blottade mitt ömtåliga hjärta.
Och nu detta.
Denna slägga som slog mig i spillror.

Jag orkar inte titta tillbaka.
Jag orkar inte se framåt.
Försöker hålla fokus uppåt.
Inåt.

Mot Gud.
Försöker få vägledning.
Om vilken väg jag ska ta.

Men detta är ett beslut som är upp till mig.
Jag orkar inte.
Ångesten är för stor.
Jag är för svag.

Snälla bär mig..