lillmuppen

Jag är extremt vaktig,
och inte bara runt min pojkvän,
utan även runt mina vänner.
Jag vill ofta ha mina vänner för mig själv,
vill inte dela.
Jag blir svartsjuk,
orolig.
Rädd att bli lämnad.

Men jag tycker att tanken på att ha Gud för mig själv är skrattretande.
Jag vet att han är allas,
jag vet även att den relationen som jag har med Gud har ingen annan.
Varför i hela fridens namn kan jag inte ha det lugnet med mina vänner?
Varför kan jag inte bara slappna av och inse att alla har fler relationer.
Att jag behöver inte hävda mig,
folk behöver inte säga att de älskar mig jämnt.
De tycker inte mindre om mig för att de inte säger det.
För att de är med någon annan.

Jösses,
jag hoppas att första steget för att utvecklas är att inse vad det är man gör fel^^