lillmuppen

Blir så trött på mig själv.
På min feghet.
Att jag hela tiden vill gå den säkra vägen.
Den med rutiner,
den vägen där jag vet vad som kommer att hände.

Förstår inte varför jag inte vågar.
Inte vågar kasta mig ut och hoppas och tro att någon fångar mig.
Istället står jag på kanten.
Springer runt i små cirklar och vill.
Vill kasta mig ut,
flyga.

Men jag vågar inte.


Så jävla feg