lillmuppen

Jag döljer ofta mitt inre. Döljer min själ. Döljer de tankar som kan skada. Men orkar inte det just nu. Måste få skriva att jag är sjukt arg på livet just nu. Jag har lust att slå ihjäl idioter, vare sig de förtjänar de eller inte. Jag orkar inte. Klarar inte av att ta mer just nu. Vill kasta av mig mitt liv och gå vidare. Bli någon annan. Bättre eller sämre, bara någon annan.
  Jag funderar på om det inte vore bättre om jag försvann. Om jag bara lämnade Stockholm bakom mig. Gick vidare. Blev någon annan. Folk skulle antagligen klara sig bättre utan mig.  Men vem tänker inte så.. Jag har inte modet att göra det. Är så trött på att jag är så sjukt feg.. Att allt med mig bara är ord, aldrig handling.
  Jag fattar inte. Har tappat kontrollen. Att falla är som att flyga. Jo visst, men inget går att jämföra med fast mark under fötterna. Fan, jag älskar att veta vad som förväntas av mig. Att ha rutiner. Fuck. Att inte ha koll, att göra något för första gången. Det kan inte bli mycket värre för mig seriöst. Jag orkar inte. Bli bara irriterad. ett pms-monster.

Jag släppte kontrollen. Rev murar, blottade min själ. Vad fick jag för det? Just nu bara skit. Förvirring( btw är det ens ett ord?! ) ilska, smärta, ångest. Kanske längre fram kommer något bra ut av det.. Men lever i nuet. Och det suger att leva i nuet när det gör ont. Men visst. Ska njuta av livet. Jag jobbar på det. Stannar på samma ställe. Väntar. Är lycklig. Det är min nya grej. Men kommer nog inte sluta vara arg. Vill inte, men med din blick. Så lär jag  inte vara det så länge. Jösses. Jag är en toffel..