lillmuppen

Skulle vilja förmedla känslan jag känner just nu, och har känt sen konserten igår. Men jag kan verkligen inte. Känslan är för stor, för otrolig för att kunna beskriva. Det går liksom inte. Och jag tycker det är lite tråkigt, men inte särskilt. Tyvärr, så är det en känsla man måste uppleva. Inget man kan få förklarat för sig, för alla hanterar det olika.

Många grät, många skrek, hoppade, dansade. Jag fylldes av ett lugn. Kanske för att jag saknar lugnet, har svårt att slappna av, bara vara. Här. Nu. Men vad det än var som gjorde att detta lugnet kom över mig, så är jag glad.

Det är större än ni kan föreställa er. Han som är allt, fanns med oss. Fanns med mig. Jag som är så liten och betydelselös, men han fanns. Verkligen fanns. Eller jag ska väl säga finns. Känner fortfarande hans styrka, hans lugn. Inget kan hota mig, skada mig, oroa mig. Jag vilar i hans starka armar.

Gud är min nya nummer  1<3