Utan dig

Folk frågar om jag saknar dig.
Varje gång svarar jag nej.
Det vi hade dog för länge sen.
Det försvann när du försvann.

Men det är inte ditt fel.
Det var ödet.

Det vi hade var perfekt.
Och kanske var det därför det tog slut,
inget som är så fint, så ovärderligt kan någonsin hålla i denna värld.

Jag är inte arg,
jag är bara ledsen.
För du var mitt allt.

Utan dig är jag tom,
känner mig vilsen.
Vill inte lära mig vägen själv.
Vill luta mig mot dig.

Men nej.
Du,
jag.
Vi,
är värda mer.

Hoppas att vi i framtiden hittar tillbaka.
Allt annat verkar så skrämmande.

Jag älskar dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0