Ångestens mjuka klor som river och sliter i allt som en gång var

Tillit.
Det är svårt.
Svårare än det mesta.

Släppa taget och släppa in.

Jag kommer aldrig glömma.
Det är svårt att sluta älska.
Men efter regn kommer kanske solsken.
Det borde vara min tur nu.

Om inte så tänker jag skapa min tur.
Nästa gång ska jag våga gå fram.

Amanda, det lovar jag. Nästa gång ska jag vara modig och stolt och inte rädd och svag och sårad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0