lillmuppen

Jag vill bli så mycket mer än den jag är. Jag vill se så mycket mer än det jag sett. Men samtidigt är min högsta dröm att köpa en gård och aldrig mer behöva se storstan igen. Jag vill bort ifrån bruset och bullret. Jag vill inte vara kvar, jag känner mig instängd och trängd in i ett hörn. Vill stå på en äng och känna vinden i håret och se Siri jaga efter kråkor och gåsar, vet att det heter gäss men gåsar är gulligare, och bara vara. Orkar inte med staden längre. Där alla ska vara likadant, se likadana ut och fungera likadant. Jag är inte som alla andra, och jag får panik och blir så arg när folk säger det. Eller antyder det.  Eller när folk påstår sig veta hur jag känner, ingen vet hur jag känner och ingen förstår mig och inget vet vad jag ska göra. Inte ens jag vet det, så blir galet frustrerad när folk påstår sig veta det. Jag har två vänner som skulle kanske kunna säga det utan att jag skulle döda någon, men de personerna skulle aldrig säga det. För de vet tillräckligt mycket om mig för att låta mig vara. Fan vad jag är dampig..

Måste skaffa större händer så jag kan ta tag i mitt liv som Arvid så fint sa. Undrar om det skulle hjälpa?..