lillmuppen

Är för närvarande i Kiev med pappa och lilla syster yster. Staden är fruktansvärt mörk och trasig. Det är svårt att förklara men staden gör mig melankolisk med alla trasiga hus, folk som super på gatorna för att slippa vara hemma. Och jag känner att jag inte behöver bli mer melankolisk än vad jag redan är... Linnea älskar staden med all dess trasighet och alla människor som lever på ingenting och super överallt och röker jämt och lever som man lever här. Hon förskönar hela livsstilen och egentligen skulle det inte försvåna mig om hon skulle hamna här något eller några år. Hon passar in med sin stil och ja hela henne. Bullret och bruset och pulsen i staden gillar hon medan jag flyr den.
  Och visst, som papap säger. Dessa människor trivs och vi ska inte lägga våra västerlänska ideal och värdering på dem för de är lyckliga som de lever. Men om lycka är att hela tiden gå finklädd och hårdsminkad och fixad och trixad med och supa jämt och lägga alla pengar på den fina bilen och leva efter status och sträva mot att hamna högst i hierarkin. Då vill inte jag vara lycklig. Då är jag hellre olycklig med Siri i skogen och klädd i prickiga gummistövlar.