lillmuppen

Sarah kommer hem om typ 14 timmar. Det är början på slutet. Det går lite för fort nu. Kroppen och själen hänger inte med. Jag hinner inte komma ifatt mig själv. Jag vet att jag skulle behöva stanna upp och känna efter lite. Ta reda på åt vilket håll jag ska gå men jag hinner inte.. Jag måste fortsätta i samma vansinnestempo framåt. Fortsätta pressa. Själen splittras, faller i bitar. Verkligheten ändras. Jag försvinner, men är ändå kvar. Jag inser saker, inser att ord bara kan vara just ord. Det är svårt, men som sagt. Nu kommer slutet. Det är bara att hänga kvar de sista sekunderna. En evighet..