lillmuppen

Antar att det är bra att jag kan säga att jag fortfarande lever. Antar att det inte är lika bra att jag inte längre har ont. För det visar ju bara att jag inte längre känner. Hela jag känns avtrubbad. Inte av den här världen så att säga. Jag bara glider med, utanför allt. Står och ser på medans folk skrattar, gråter, hatar. Känner. Jag orkar inte känna mer, orkar snart inte längre andas. 
 
Jag vill inte vara en leksak. Jag är ingen sak överhuvudtaget. Jag är en människa. Trasig, men det är vi alla. Jag vill i alla fall ha valmöjligheten att inte vara din personliga leksak. Jag vill veta var fan du står så jag kan välja själv om jag ska stanna eller gå. Om du inte vill ha mig, låt mig gå. Jag vet innerst inne att jag är värd mer än det här. Jag är värd att bli älskad så som jag en gång blev älskad. Så håll mig hårt eller låt mig gå. Lek inte med mig. Jag är värd mer än så.