Stor i orden liten på Jorden
Bilder flimrar framför ögonen. Bilder från det förflutna, bilder jag förträngt. Bilder ifrån nakna kroppar, heta smekningar och vassa naglar. Tunga andhämtningar och dämpade skrik. Flimrar framför ögonen, jag kan inte få dem att försvinna. Viskande ord ekar i huvudet som ett hån. Jag har fastnat i det förflutna och kan inte gå vidare. Skulle bara vilja gå ut med tjejorna och dansa bort all ångest, men inte ens det får jag. Finns ingenstans att andas, samma jävla ångest överallt. Jag klarar inte av det mer. Försvinn ur mitt liv och kom aldrig tillbaka.. Jag vill inte vill inte vill inte..
Står med strupen blottad och ber om nåd. Snälla låt mig gå.. Jag orkar inte lämna något igen det är för jobbigt. Jag har alltid vetat att för mig är det lättare att hålla fast och hoppas än se sanningen i vitögat och lämna dig. Du är för bra för att vara sann. Du är inte sann, du är en stor fet jävla lögn. Verkligheten stirrar mig i ögonen och jag tappar andan. Du är inget jag förlorat. Du var aldrig min. Allt var ett spel, en kamp om att dölja sin egen ensamhet. Fan, jag orkar inte. Vill bara vara någons. Snälla för fan älska mig och håll om mig. Säg att allt kommer bli bra. Lämnad för många gånger, kan inte mer orkar inte mer..
Pulsen sjunker, livet, orken rinner ifrån mig. Vill vända mig och springa tills jag inte längre finns. Vill inte längre känna det gör för ont. Orkar inte be, orkar inte se, orkar inte blunda. Alla är långt borta, för jag trycker bort dem. Ingen nära, för då kan ingen krossa mig igen. Jag måste resa mig upp, men hinner inte hitta styrkan. Ingen får bära mig, knappt någon får stödja mig. Jag kan själv, annars får det vara. Hittar jag inte styrkan klarar jag inte av mitt liv och då är jag inte värd det. Känner Guds närvaro men orkar inte med honom just nu. Hans krav, hans tester. Orkar inte, vill bara överleva. Så att jag någon dag kanske får chansen att leva..
Hela livet är ångest. Snart tar det slut, hur ska man hitta kraften att njuta. Längtar efter starka armar som håller om mig och får mig att känna mig hel igen. Tiden går, tiden läker alla sår. Men ibland önskar jag att mitt liv var som en film. Att man helt plötsligt hoppar framåt till det som är bra och jag äntligen har mitt lyckliga slut.
The end
Står med strupen blottad och ber om nåd. Snälla låt mig gå.. Jag orkar inte lämna något igen det är för jobbigt. Jag har alltid vetat att för mig är det lättare att hålla fast och hoppas än se sanningen i vitögat och lämna dig. Du är för bra för att vara sann. Du är inte sann, du är en stor fet jävla lögn. Verkligheten stirrar mig i ögonen och jag tappar andan. Du är inget jag förlorat. Du var aldrig min. Allt var ett spel, en kamp om att dölja sin egen ensamhet. Fan, jag orkar inte. Vill bara vara någons. Snälla för fan älska mig och håll om mig. Säg att allt kommer bli bra. Lämnad för många gånger, kan inte mer orkar inte mer..
Pulsen sjunker, livet, orken rinner ifrån mig. Vill vända mig och springa tills jag inte längre finns. Vill inte längre känna det gör för ont. Orkar inte be, orkar inte se, orkar inte blunda. Alla är långt borta, för jag trycker bort dem. Ingen nära, för då kan ingen krossa mig igen. Jag måste resa mig upp, men hinner inte hitta styrkan. Ingen får bära mig, knappt någon får stödja mig. Jag kan själv, annars får det vara. Hittar jag inte styrkan klarar jag inte av mitt liv och då är jag inte värd det. Känner Guds närvaro men orkar inte med honom just nu. Hans krav, hans tester. Orkar inte, vill bara överleva. Så att jag någon dag kanske får chansen att leva..
Hela livet är ångest. Snart tar det slut, hur ska man hitta kraften att njuta. Längtar efter starka armar som håller om mig och får mig att känna mig hel igen. Tiden går, tiden läker alla sår. Men ibland önskar jag att mitt liv var som en film. Att man helt plötsligt hoppar framåt till det som är bra och jag äntligen har mitt lyckliga slut.
The end
Kommentarer
Trackback
