lillmuppen

Orden klumpar ihop sig.
Gömmer sig i mitt inre.
Vill inte komma ut,
vill inte bli sedda som de verkligen är.

Verkligheten gömmer sig bakom meter höga betongmurar.
Snälla släpp ut mig,
jag vill se igen.
jag vill känna.

Andas i samma takt,
leva drömmen.

Tre sekunder som varar i en evighet.
Stanna tiden och njuta.

Måste kasta mig ut igen
Räddare än någonsin,
trasigare än vad jag någonsin har varit.
Men jag vet att om jag inte lever i nuet,
om jag inte är den jag egentligen är.
Då blir jag aldrig hel.

Det gör ont att bli hel,
annars skulle väl ingen vara trasig..