lillmuppen

Jag är äntligen hemma. Eller äntligen, låter som om jag inte hade något annat val än att vara hos Gunnel. Menar inte så. Bara det att det är så gudomligt att vara hemma igen. Att sitta i soffan, med datan i knät och lyssna på underbar musik. Bättre terapi finns det knappast. Behövde verkligen det.

Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag är så upp och ner i humöret. Det är liksom sjukt åt det helt ärligt. Jag pendlar mellan lyckligare, mer hel, starkare än någonsin och motsatsen. Ångesten är hela tiden bakom nästa hörn. Det är så sjukt utmattande. Att hela tiden pendla. Jösses. Blir trött på mig själv.

Men mitt nyårslöfte ( trots att jag faktiskt inte skulle ha något i år) blir att försöka leva som jag lär. Att njuta av livet och leva. Leva i tillit. Falla, flyga. Ångest är skit ja. Men det är i alla fall äkta, inget konstgjort. Och jag ska från och med nu bli ännu mer jag. Visa alla vem jag är. Inte gömma mig, inte ändra den jag är bara för att någon ska gilla mig.

Jag ska sluta vara hycklare helt enkelt. Det finns för många i den här världen så jag tänker sluta med det^^ haha


Btw jag har på sista tiden massa läsare. Vilka är ni egentligen? Vilka har orken att läsa mina tankar? Förvånas och är lite rädd måste jag meddela. Mer jag, mer äkta, ni kan inte komma mig närmare än att läsa min blogg. Men men. Läs och njut^^ hahaha