lillmuppen

Jag står och dansar vid kanten.
En ensam dans,
en dans som inte har något slut.
Jag plågas,
men samtidigt inte.
Är förvirrad.
Känner för mycket,
alla känslor får inte plats.
De vill ut.
Jag kvävs.

Jag är ensam.
Ja, fast nej.
Jag är bara ensam när jag låter ensamheten ta över.
Det är svårt.
Självklart.
Allt som är rätt är svårt.
Men ny dag.
Nytt sätt att tänka.
Jag ska tänka på min lycka.
Leva.
Njuta av livet.

Men när jag har mina svaga stunder.
När mörkret,
Kylan
tränger sig på.
Då vet jag att om jag bara flyttar fokuset ifrån näsan så hittar jag någon som värmer min frusna själ.
Som har det klister som gör mig hel.
Någon som håller om mig så hårt att jag aldrig kan gå sönder.
Tur att jag har er<3
Mitt liv skulle inte vara värt utan er<3