lillmuppen

Jag lever i två verkligheter.
I den verkliga
och i filmerna som spelas i mitt huvud.
I min fantasi.
Filmerna i huvudet verkar så verkliga.
Jag har svårt att se vad som är sant.
Små korta frekvenser.
Som scener ur en film jag sett för länge sen.
Bilder av hur han är över henne.
Nära henne.
I henne.

Bortklippta scener i en film med barnförbud.
Scener där han smeker hennes svarta hår.
Ser på henne.
På det sättet som han ser på mig.

Klipp som aldrig slutar flimra.
Filmen som inte har ett slut.
Vill bara få ett slut på det..
Stänga av och kasta bandet.
Bränna upp det och se på hur askan blåser iväg i hård storm.

Vet att min film inte är verklighet.
Men ibland.
Ibland så har förnuftet gått på promenad och det enda som är sant är filmen.