En natt som alla andra
Hur länge orkar man se någon falla utan att man kan göra något åt saken? Man kan bara hjälpa om man får tillåtelse. Varför ger du oss inte tillåtelse?
Du trycker bort oss.
Flyttar oss.
Vi har krav.
Vi har förväntningar.
Men det är snart slut med det.
Hon orkar inte mer.
Hjärtat är slut.
Det är svårt att älska när man hela tiden blir bortknuffad och utbytt.
Jag vänat fortfarande.
Men uppenbarligen är jag inte den du vill ge dig själv till.
Uppenbarligen så är det inte mig du litar på.
Det är okej.
Kom bara inte och säg att jag inte har försökt.
Kan inte ge mer än min själ.
Har inget mer att erbjuda än allt jag äger och har.
Du är min familj.
Du var mitt allt.
Du stannade kvar,
men nu är du så långt borta.
Säger du hej då eller tar du bara en paus?
Saknar Plupp.
Saknar känslan av metall mot mina alldeles för mjuka fingrar.
Snälla gör mig inte besviken igen
Saker som jag stör mig på
Jag stör mig egentligen på typ alla reklamer på tv. De är alla så galet irriterande. Men den som är mest irriterande är den där Axe reklamen om deras nya sak, vad fan det nu heter, som förändras. Jag menar, va?! Jag skulle få panik om snubben jag var med luktade olika hela tiden. Sjukt frustrerande. Jag menar, doften har typ en jätte stor roll i minnet. Ofta man vill förstöra allt det med att ha en doft som ändras? Nej inte okej alls...
Det känns som om den diplomatiska processen håller på att brytas samman
Jag har ätit på tok för mycket så nu rullar jag fram
Jag saknar dig så snälla kom hit
Trött och med halsmandlar som är svullna.
Ska ringa Sjövik imorgon och tacka nej till min plats. Efter mycket tänkande fram och tillbaka så har jag bestämt att jag inte vill. Stockholm är mitt hem ett tag till. Det jag ville fly ifrån är redan så långt borta att jag knappt minns det. Eller det gör jag, ibland som om det vore igår. Men inte längre med smärta, inte samma smärta. Är lite tom ibland. Men då går jag och lägger mig och när jag vaknar dagen efter så är livet okej igen.
Har haft en underbar helg. Tack Kakan för att du förgyller mitt liv<3 Vi må vara dissfunktionella men tillsammans fungerar vi. Utan dig är jag inget och jag vet att jag alltid har dig nära mig. Finns inget bättre.
Känner att det här är ett emotionellt inlägg men så är det ibland. Jag har nackspärr och min vänstra halsmandel är fett svullen. Men kan egentligen inte klaga. Fjärilar flyger i magen och fladdrar med små spröda vingar. Mina försvarsmekanismer suger och mina murar krossas så lätt. Det är nog ödet så jag överväger att låta dem vara nere.
Tack Arvid för att du ger mig mod. Jag hoppas du inte behöver plocka upp bitarna av mig och limma ihop dem men jag älskar att jag vet att du skulle göra det<3
Jag är emotionell och gillar det.
Btw så äter jag igen. Klapp klapp på huvudet. Duktig Madde.
Om imorgon blir lika bra kan jag inte klaga.
Vet att det är pessimistiskt och att man inte ska vänta på imorgon utan njuta av idag. Men det är svårt att tänka så. Jag vågar inte riktigt leva som jag lär just idag. Stundstals känner jag hur allt som existerar är min själ som snuddar vid hans och hur allt bara stämmer. Sen kommer förnuftete tiollbaka och jag bygger upp alla murar. Stänger in själen och backar tio steg och avvaktar. Stannar med alla försvarsmekanismer igång och har blivit allt det som jag föraktar. Jag skämms för min egen svaghet och för mina svårigheter att lita på honom. PÅ någon. Vill ha honom under huden men vågar inte. Har blivit en feg stackare som inte förtjänar det jag inte har modet att fånga. Har tappat modet. Behöver finna nytt, men var finner man det? Jag hade modet, det var det som skilde mig ifrån mängden. NU är jag lika svag och lika vek som resten av Sveriges befolkning. Fan...
Jag är den jag är och jag kan inte rå för det.
Det känns som om jag är den enda som är lycklig just nu. Det är som om alla andra är olyckliga. I bitar. Tusentals bitar som är små och som jag skär mig på. Min lycka får rispor av allas små skärvor som sprider sig med vinden. Det är svårt att vara lycklig. Jag brukar vara så otroligt olycklig. Så trasig och så vacker. Men det går inte nu. Visst, allt är inte bara ljust och mys. Men det går inte att säga att mitt hjärta är i bitar. Jag kan inte påstå att jag har tappat en bit av mig. Jag har alla bitar, jag är hel och lycklig. Det är svårt, för jag vet inte hur man gör. Jag är så fruktansvärt rädd att jag ska göra fel. Att jag ska få panik och förstöra för oss. För mig. Jag vill våga öppna upp. Släppa in och låta han bygga bo. Men just nu är jag för rädd. Vill inte gå fort fram. Vill inte öppna mig och släppa in. Det är så underbart, men så kortsiktigt. Jag vågar inte än. Tänk om du också är flyktig. Tänk om du också lämnar mig. Jag klarar inte mer. Inte när inte flocken är samlad och kan bära alla delar. Jag är ensam men ändå inte. Alla bor i min själ. Men jag vågar inte släppa in honom under huden. Orden stannar på mina läppar och vill inte ut. Sluta inte älska mig, men älska mig i tysthet. Jag är skadad. Trasig precis som alla andra. Men han gör mig lycklig. Lite mer hel. Lugn och trygg. Det är inte passionerat och eldigt. Det är inte bara mys och kel. Det är vanilj. Fast ändå inte. Vanilj är tråkigt, det är inte tråkigt. Fast det kanske det är.. Jag bryr mig egentligen inte. Tycker om honom. Massor. Så varför ska det vara så svårt? Vill ta ett piller och glömma det förflutna och bara leva i nuet. Vill inte minnas alla slag och sparkar. Glömma alla svåra nätter och all ångest. Börja om på nytt som ett tomt papper på Word. Men det går inte. Mitt förflutna och mina drömmar är de jag är. Vill släppa in honom och förklara, men är så feg. Jag är en hycklare. Pressar andra till nya höjder, men står kvar på marken själv. Vingklippt och med gråten i halsen. Men när han är nära så är jag lycklig. Och vet inte hur man ska bete sig och vill bara skrika att jag är hans och han är min. Men är så feg. Så rädd och så mänsklig. Kan inte sluta. Måste ta reda på vad jag vill..
Älskar Sarah och Siri och Melissa Horn och bananer<3
Okej, jag har tråkigt och undviker att tänka för det ger mig ångest..
5 ställen du vill besöka innan du dör:
Australien
En riktigt Western gård med kor och hästar och hundar som är awesome
Sydafrika
Hela Sverige med Kakan och Siri och en underbar röd bubbla^^
Ett riktigt turistställe så jag kan skratta åt alla och konstatera att jag aldrig vill bli som de.
5 tillfällen du aldrig kommer glömma:
När jag såg Siri för första gången
När jag och Jessie satt och spottade på bänken utanför Max hus
När jag och Astrid hoppade i vattenpölar genom hela Vinsta
Sommaren 2009
rk Franklin konserten 2009
5 djur du hade kunnat tänka dig dela ditt liv med:
Hund ( Siri? )
Katt
Mini häst
Schimpans
Denniz (A) hehehe...
5 artister du beundrar:
Melissa Horn
Dallas Green (City and Colour)
Sofia Karlsson
Samuel Ljungblad
Bert McCracken (The Used sångare)
5 annurlunda egenheter du har för dig:
Måste hoppa tre gånger på K-brunnar
Måste slå alla som betyder 3 gånger i ryggen när de gått på A-brunnar
Trampar med fötterna när jag är nöjd
Tittar snett upp till höger när jag ljuger
Går runt i cirklar innan jag sätter mig på golvet
5 saker du ofta drömmer om på nätterna:
Lycka
Vackra leenden
Det förflutna
Bättre tider
Kärlek
5 yrken du kan tänka dig att jobba med i framtiden:
Barnmorska
Förskolelärare
Musiklärare
Polis
Något med ord
En sista sommar
Jag älskar igen.
Han gillar nog mig.
Inget uttalat men man märker.
Blickarna.
Leendet.
Hans armar runt mig.
Hur ska jag berätta att om två månader flyttar jag?
Att jag är så otroligt vidrig att jag lämnar honom.
Ensam.
Jag blir det jag föraktar och hatar.
Men jag kan inte stanna.
Jag vill.
Jag vill vara här för honom och älska honom så som han förtjänar.
Men jag kan inte.
Om det är meningen så är det.
Mitt liv kan inte sättas på vänt.
Jag kan inte sluta andas för någon igen.
Det gör ont.
Krossar mitt hjärta.
Men min sjäj är i alla fall hel.
Om jag krossar honom kommer jag aldrig att förlåta mig själv. Om han mår lika dåligt som jag gjorde då upphör jag att existera. Och ber för att han ska ha lika starka änglar som håller honom över ytan så som jag har. Att hans flock är lika underbar som min. Eller inte min som att ni är mina får och jag er herde. Min vargflock som klarar av att splittras i delar i hela Sverige men i hjärtat är vi nära. Jag andas fortfarande. Jag lever och skrattar. Och jag som genom ett under älskar igen. Hoppas och ber att det ska fungera. Inte bara att det löser sig, för det gör det alltid på något vis. Nej den här gången be jag och hoppas att det blir som jag skulle kunna drömma om. För första gången. Sista gången. Tyvärr lär det inte hända..
Fan jag har tagit studenten...
Det är över..
Det hela gick så fort. Det känns som igår när jag kom in skuttande in i det nya klassrummet och såg alla människor. Som bara en minut sen då jag sprang runt i H-huset och fnittrade och skrattade och det känns som om det bara var två andetag sen vi satt i K- huset och bara var. Kommer sakna sofforna, kommer sakna atmosfären och mest av allt kommer jag sakna alla människor.
Det är slut med att borra in näsan i folks halsar när jag kramar de. Ni flyttar, jag stannar. Eller kanske stannar, ska ringa Sjövik och prata med dem. Se vad som händer om jag tackar nej, om jag kanske kan gå där nästa år.. Jag kommer sakna er så mycket att det stundvis kommer att kännas som om jag är fast i ett svart hål. Ni var mitt ångestdämpande. Jag andas för att ni får mig att vilja fortsätta. Ni har alla delar av min själ, och ni kommer alltid kunna vila hos mig när livet blir för svårt.
Det kommer aldrig bli som det var. Vi kommer aldrig kunna eftersträva den gamla realtionen, vi får börja bygga på något nytt nu. Det enda jag vet, är att jag kommer inte släppa er. På något vis så ska jag ha er kvar i mitt liv. Även om det bara är en fika en gång i månaden :) Älskar er<3<33
