En natt som alla andra

Hur mycket orkar man ge utan att få tillbaka?
Hur länge orkar man se någon falla utan att man kan göra något åt saken? Man kan bara hjälpa om man får tillåtelse. Varför ger du oss inte tillåtelse?
Du trycker bort oss.
Flyttar oss.
Vi har krav.
Vi har förväntningar.
Men det är snart slut med det.
Hon orkar inte mer.
Hjärtat är slut.
Det är svårt att älska när man hela tiden blir bortknuffad och utbytt.
Jag vänat fortfarande.
Men uppenbarligen är jag inte den du vill ge dig själv till.
Uppenbarligen så är det inte mig du litar på.
Det är okej.
Kom bara inte och säg att jag inte har försökt.
Kan inte ge mer än min själ.
Har inget mer att erbjuda än allt jag äger och har.

Du är min familj.
Du var mitt allt.
Du stannade kvar,
men nu är du så långt borta.
Säger du hej då eller tar du bara en paus?

Saknar Plupp.
Saknar känslan av metall mot mina alldeles för mjuka fingrar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0