Jag är den jag är och jag kan inte rå för det.

Det känns som om jag är den enda som är lycklig just nu. Det är som om alla andra är olyckliga. I bitar. Tusentals bitar som är små och som jag skär mig på. Min lycka får rispor av allas små skärvor som sprider sig med vinden. Det är svårt att vara lycklig. Jag brukar vara så otroligt olycklig. Så trasig och så vacker. Men det går inte nu. Visst, allt är inte bara ljust och mys. Men det går inte att säga att mitt hjärta är i bitar. Jag kan inte påstå att jag har tappat en bit av mig. Jag har alla bitar, jag är hel och lycklig. Det är svårt, för jag vet inte hur man gör. Jag är så fruktansvärt rädd att jag ska göra fel. Att jag ska få panik och förstöra för oss. För mig. Jag vill våga öppna upp. Släppa in och låta han bygga bo. Men just nu är jag för rädd. Vill inte gå fort fram. Vill inte öppna mig och släppa in. Det är så underbart, men så kortsiktigt. Jag vågar inte än. Tänk om du också är flyktig. Tänk om du också lämnar mig. Jag klarar inte mer. Inte när inte flocken är samlad och kan bära alla delar. Jag är ensam men ändå inte. Alla bor i min själ. Men jag vågar inte släppa in honom under huden. Orden stannar på mina läppar och vill inte ut. Sluta inte älska mig, men älska mig i tysthet. Jag är skadad. Trasig precis som alla andra. Men han gör mig lycklig. Lite mer hel. Lugn och trygg. Det är inte passionerat och eldigt. Det är inte bara mys och kel. Det är vanilj. Fast ändå inte. Vanilj är tråkigt, det är inte tråkigt. Fast det kanske det är.. Jag bryr mig egentligen inte. Tycker om honom. Massor. Så varför ska det vara så svårt? Vill ta ett piller och glömma det förflutna och bara leva i nuet. Vill inte minnas alla slag och sparkar. Glömma alla svåra nätter och all ångest. Börja om på nytt som ett tomt papper på Word. Men det går inte. Mitt förflutna och mina drömmar är de jag är. Vill släppa in honom och förklara, men är så feg. Jag är en hycklare. Pressar andra till nya höjder, men står kvar på marken själv. Vingklippt och med gråten i halsen. Men när han är nära så är jag lycklig. Och vet inte hur man ska bete sig och vill bara skrika att jag är hans och han är min. Men är så feg. Så rädd och så mänsklig. Kan inte sluta. Måste ta reda på vad jag vill..

Älskar Sarah och Siri och Melissa Horn och bananer<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0