lillmuppen

Jag är trött. Trött på att spela spel och på att sakna. Vill skära bort den delen som saknar och får panik och ångest och slänga iväg den. Jag vill kunna slappna av och bara vil i tanken på att du kanske hör av dig imorgon. Att det inte är hela världen att du inte har hört av dig idag och att jag har haft en underbar dag i alla fall. Mitt värde som person ligger inte i vidare du hör av dig eller inte. Jag skulle vilja säga att jag är så cool. Men tyvärr går det inte. Speciellt inte nu när alla har gått och jag är ensam. Tankarna snurrar och ångesten smyger sig fram. Varför har du inte hört av dig...? Jag vet att jag ska backa. Jag har backat.. Har inte hört av mig och inte klagat. Om du hör av dig kommer jag vara sprudlande och trevlig och lika underbar som jag kan vara ibland. Inte ofta, men ibland. Men jag kan inte låta bli att undra varför du inte hört av dig och varför jag endast kan tänka på dig och hur mycket jag vill sätta mig på tåget och åka hem till och lägga mig nära sig i din säng och smyga mig tätt tätt tätt intill och älska dig. För det gör jag. Jag älskar dig. Vet inte riktigt hur det gick till. När hände det undrar jag. Men jag gör det..