Snälla gör mig inte besviken igen

Jag vågar inte säga vissa saker. Ord fastnar på vägen och som inte får rum. Jag vågar inte ta första steget. Och han är så underbar, ber mig visa det istället för att säga det. Med en kyss, en kram. Han är tydligen bra på charader. Förstår inte vad de är jag är rädd för. Inte är det för att vara hans, vill inget hellre en att världen ska få veta. Men samtidigt vågar jag inte. Det blir för verkligt. Det är okej om det är overkligt en stund till..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0