lillmuppen

Jag är stolt över mig själv just nu. Spelade match idag, och jag gjorde rätt. Jag var där jag skulle vara och var bra. Kändes så sjukt bra att jag efteråt inte visste vart jag skulle ta vägen. Så jag gjorde det enda rätta och hoppade upp och ner i några sekunder.
Ska ringa Sjövik imorgon och tacka nej till min plats. Efter mycket tänkande fram och tillbaka så har jag bestämt att jag inte vill. Stockholm är mitt hem ett tag till. Det jag ville fly ifrån är redan så långt borta att jag knappt minns det. Eller det gör jag, ibland som om det vore igår. Men inte längre med smärta, inte samma smärta. Är lite tom ibland. Men då går jag och lägger mig och när jag vaknar dagen efter så är livet okej igen.
Har haft en underbar helg. Tack Kakan för att du förgyller mitt liv<3 Vi må vara dissfunktionella men tillsammans fungerar vi. Utan dig är jag inget och jag vet att jag alltid har dig nära mig. Finns inget bättre.
Känner att det här är ett emotionellt inlägg men så är det ibland. Jag har nackspärr och min vänstra halsmandel är fett svullen. Men kan egentligen inte klaga. Fjärilar flyger i magen och fladdrar med små spröda vingar. Mina försvarsmekanismer suger och mina murar krossas så lätt. Det är nog ödet så jag överväger att låta dem vara nere.
Tack Arvid för att du ger mig mod. Jag hoppas du inte behöver plocka upp bitarna av mig och limma ihop dem men jag älskar att jag vet att du skulle göra det<3


Jag är emotionell och gillar det.

Btw så äter jag igen. Klapp klapp på huvudet. Duktig Madde.