en dag en ångest.

Jag hatar det. Varför ska mitt liv bli onödigt svårt och komplicerat. Kan inte jag bara få glida på ett bananskal och vara lugn. Snälla håll om mig och få mig att veta att du stannar. Så som jag stannar i Stockholm och vakar vid din sida. Jag vill åka, vill se världen. Men samtidigt ser jag allt när du ser på mig. Fan, jag vill bara lägga mig i en grop och aldrig mer ställa mig upp. fan fan fan..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0