Bara jag
Jag blir så trött och irriterad. Jag menar, om tre månader försvinner jag. Är det väldigt svårt att förstå det, eller bara väljer folk att inte inse. Jag är inte konstant. Jag är ganska abstrakt. Asså, jag menar. Jag kommer försvinna. För jag orkar inte längre vänta på folk. Orkar inte längre. Jag vill bli sedd för den jag är, inte den jag var. Se mig som den jag är nu, svag och bräcklig och trött på att alltid hjälpa folk. Sluta kväv mig och låt mig bli den jag vill vara och inte den jag var. Seriöst. Hur mycket ska jag behöva skrika innan folk förstår..
Mig ska du aldrig försvinna ifrån Madde. Det kommer jag inte låta dig göra <3
"Den känslan du har nu, den ångesten som är ren. Det är den känslan jag tror jag pratat om. Den ångesten som är så äkta att man trots all skit blir lyrisk. Känn efter, för idag har du modet. Att våga känna, att våga leva. Fan vad svårt det är. Men dt är värt det. Varje dag man lever så känner man att det är värt det. Att känna, vara närvarande. Finns inget större mer underbart. Det är därför det är så svårt. PUSS"
Kommentaren kommer från en oerhört klok människa, undrar vem, haha...
Vem du än är, var eller vill bli, så vill jag finnas kvar om jag får? när du orkar..
jag vill inte att du ska försvinna..!
Jag vet hur det är att vara stämplad, att ses som något man inte är. Men man kan förändra folks bild av en. Det tar sjukt lång tid, men det går. Ge inte upp, våga känn, våga leva, våga vara...
Flumm, men ah, ja tycker om dig i alla fall. Vem du än är.