lillmuppen

Jag ger hela min själ. Jag älskar med varje cell, varje fiber i min kropp. Det finns inga spärrar, jag vet inte hur man stoppar sig själv. Det enda sättet jag vet hur man älskar är genom att ge bort hela sin själ. Jag sträcker fram den och hoppas att den här gången så kommer det inte gå käpprätt åt helvete. Den här gången är det en bra person som kommer ta hand om mig och min själ. Den är gången så kommer jag få lika mycket tillbaka.
  Men det blir aldrig så. Eller i alla fall inte hittills. Jag ger fortfarande för mycket av mig själv till fel personer. Jag suger på kärlek helt enkelt som Arvid så fint skulle påpeka. Eller inte just nu men för tre veckor sen skulle han gjort det. När det fortfarande var februari och livet var okej. Okej jag vet att vilken månad det är inte har något med att göra hur jag egentligen mår och att mina problem har jag släpat med mig sen typ november. Men det är skönt att för en sekund eller två skylla på någon annan än mig själv och låtsas att det är mars som är boven i dramat. Inte jag själv. Men jag vet, innerst inne, att det finns ingen annan än mig själv att skylla. Jag får skylla mig själv som trasslar till mitt liv, som inte går vidare, som inte tar atg i mina problem. Jag är hopplöst och ohjälpligt mänsklig. Tyvärr måste jg tillägga.
Appropå det så kan jag meddela alla att jag inte flyttar till öland i sommar. Det jobbet är redan taget tyvärr vilket suger och jag hatar allt lite men ja. Kul för er som ville ha mig i Stockholm. Typ fyra personer men yeay..

Jaja klivet går vidare och det finns tusen fiskar i havet och all annan skit som mammor borde säga. Ska sitta och läsa gamla texter och bli emo. Vädret tillåter det och jag behöver det.