Att sitta och vänta på det förflutna med hjärtat som bultar i halsgropen
Jag hatar känslan att inte vara tillräcklig.
Att inte kunna ge tillräckligt.
Jag hatar att jag inte kan ge mig själv,
och allt blir bra.
Jag hatar att jag ger hela min själ till dig.
Och det spelar liksom ingen roll.
Jag kan ge allt. Det kommer inte ändra något.
Och jag hatar det.
Jag har inte längre kontroll.
Ansvaret att gå vidare ligger hos mig.
Men just nu kan jag verkligen inte.
Kan inte förmå att tvinga mitt hjärta att sluta.
Sluta älska och släppa taget.
Släppa och gå vidare.
Det är för svårt.
Så jag står kvar.
På samma ställe och väntar.
Väntar på det förflutna.
Väntar på styrkan.
Att inte kunna ge tillräckligt.
Jag hatar att jag inte kan ge mig själv,
och allt blir bra.
Jag hatar att jag ger hela min själ till dig.
Och det spelar liksom ingen roll.
Jag kan ge allt. Det kommer inte ändra något.
Och jag hatar det.
Jag har inte längre kontroll.
Ansvaret att gå vidare ligger hos mig.
Men just nu kan jag verkligen inte.
Kan inte förmå att tvinga mitt hjärta att sluta.
Sluta älska och släppa taget.
Släppa och gå vidare.
Det är för svårt.
Så jag står kvar.
På samma ställe och väntar.
Väntar på det förflutna.
Väntar på styrkan.
Kommentarer
Trackback