lillmuppen

Ibland så är det bara enkelt. Jag vet inte vad det är som gör att något kan vara så enkelt, medan annat kan vara så otroligt komplicerat. Att jag bara kan sitta tyst. Bara det är ett mysterium, men att jag gör det och är bekväm i situationen. Att jag anser att ord är överflödiga. Det är galet. Och sant. Ibland så är saker och ting så enkla att ord bara gör de mer komplexa. Och när det är så enkelt så finns det inget annat.
Inget annat än en trygg famn. Inget existerar förutom mjuka läppar mot mina. Strävt skägg mot min kind. En mjuk hand som stryker min kind och som håller om mig. Hårt. Det blir så enkelt utan spöken och när själen är lugn och det inte finns något annat.
Det är sjukt att orden kommer ur min mun. Att tanken finns i mitt huvud. Att ta det lungt skulle vara något som jag kunde göra. Visst det är något som jag eftersträvar. Men att jag har styrkan att göra det.. Trodde inte det. Men så är det. Jag vill inte stressa. Det som jag kanske har. Det som jag håller på att få. Det är värt väntan. Och jag orkar inte kasta mig handlöst. Orkar inte hoppas på det bästa längre. Det är ibland häslosamt att vänta. Inte stänga ute utan bara vänta.


Min hud luktar som du och jag älskar det.