En dag som kändes oändlig.

Jag saknar dig. Saknar din blick och dina läppar. Ditt leende och känslan av lung som du ger mig. Skulle vilja ringa, men jag vågar inte. Jag faller för dig. Men måste ta det lugnt. Skakar och darrar. Om du kunde se mig nu, vad skulle du göra? Vad skulle du säga? Om du lyssnade på mig, när ingen annan vågar, skulle du stanna? Jag vill öppna mig. Släppa in dig under huden och vara dig nära. Men vågar inte. Vill sova och vakna imorgon. Närmare dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0