Hemligheter som bränner på tungan

Jag skulle så gärna vilja säga allt jag tänker.
Jag skulle så gärna vilja dela mina tankar med någon.
Skulle vilja släppa ut all ångest.
All förvirring.
All trötthet.
Men vågar inte.
Reaktionerna är garanterade.
Vill inte höra.
Vill inte veta.
Vill bara berätta.

Saknar någon annans läppar mot mina.
Saknar känslan av att jag inte är ensam.
Inte är lika ensam som jag var..
Lika ensam som jag egentligen är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0