Lycka och olycka går hand i hand.

Kroppen lägger av.
Själen kämpar för sin överlevnad.
För att fortsätta vara hel.
För att det inte ska bli fel.
Vågar inte släppa taget.
Håller mig fast,
men vet inte om det hjälper.
Är redan på väg.
Faller redan.

Vill inte starta en tävling.
Vill inte förstöra något som inte har börjat.
Vill inte gräva min grav.

Jag vill bara bli lycklig.
Ensam eller med någon.
Det spelar egentligen ingen roll.
Vill bara vara lycklig.
Inte för en kort stund.
Utan vara lycklig.
Trygg.
Svårt i en värld som denna.
Men jag har haft stunder förut.
Varför är det så svårt nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0