Vad kan man egentligen säga.
Livet går vidare.
Man träffar nya människor. Gamla försvinner och går vidare de också. Verkligheten ändras men ändå är allt likadant. Tröttnar på att jag förlorar vissa vänner. Men samtidigt är det naturligt. Min familj är mindre. Det är okej. Tror jag. Det får helt enkelt vara så. Ingen kan förändra den som den är så jag fortsätter vara jag och ni fortsätter vara ni.
Tich åker om två veckor. Känns helt galet. Men förhoppningsvis åker vi ner till henne. Annars kommer något i mig dö. Annars är väl allt lika tråkigt och vanligt som det alltid är. Jag jobbar, tränar, sover, jobbar, spelar match och busar med Attilla. Så som livet ska vara.
Tar inte bort bloggen men den kommer inte längre vara aktiv. Tack för den här tiden <3
Kommentarer
Trackback