Liten
Jag vill se på Horton, och äta glass.
Jag vill gråta när det är som sorgligast,
och jag vill bli tröstad.
Jag vill vara liten och svag.
Inte behöva tänka.
Inte behöva vara vuxen.
Jag vill visa den delen av mig som ingen får se.
Men för vem ska jag visa?
Vem ska jag lita på?
Tystnad
Hans doft dröjer sig kvar.
En påminnelse om att han finns.
Hans händer bränns fortfarande.
En påminnelse att han fanns.
Hans blick bränner.
En föraning av något som väntar.
Älskar det Brooke från One Tree Hill sa:
Knepet med killar är:
du ska ha någon du kan skratta med,
du ska ha någon du kan lita på,
du ska ha någon du tänder på.
Och de tre killarna ska inte känna till varandra :)
Totalt fixerad
Eller, kanske inte jag men mitt beteende är ibland så knäppt.
Den knasigaste grejen jag håller på med just nu är att jag blir manisk och helt fixerad vid något. Det kan vara en person, en aktivitet något som jag helt fast tror kommer göra mitt liv bättre.
Men det gör ju inte det.
Är trött, sov 3 timmar igår och lika lite inatt. Isold och Jonas ligger i min säng och sover fortfarande. Har lust att krypa ner med dem, men orkar inte väcka dem. De ska snart upp. Vi får se hur den här dagen blir. Hoppas den blir lite bra i alla fall.
Jag är så tom
Ser inget ljus.
Ser inget slut.
Har döljt min ensamhet,
har haft folk runt mig.
Slagit bort känslorna när de kommit.
Låtsas,
lurat mig själv,
att jag inte alls är ensam.
Men det är jag.
Vägen framför mig är svart.
Bredvid mig finns endast Gud,
och han håller sig på avstånd.
Jag är ensam.
Denna vandring är min egen.
Gud ge mig styrka.
One song
Vill sparka,
slå.
Vill visa att jag finns.
Så att jag verkligen, verkligen märks.
Kräva allt det jag vill ha.
Närhet
ömhet
kärlek
sex
Orkar, visst.
Jag orkar kämpa.
Har aldrig varit ett problem.
Jag är stark.
Vet det.
Men jag behöver vara liten.
Vara svag.
Men ingen lyfter upp mig.
Jag får stå på egna ben.
Jag klarar mig.
Jag kommer ta all skit med ett leende.
Men ibland vill jag bara gråta.
Luta mig mot en trygg famn och gråta.
Bli liten.
Svag
Lyckliga är dem som sörjer för de kan bli tröstade
Jag känner mig ensam, men ändå inte. J
ag har landat.
Jag har växt.
Jag märker det själv, jag känner det.
Den lilla Madde skulle aldrig ta ett jobbigt beslut som i LÄNGDEN gynner henne.
Hon skulle struntat i det, för i nuet var det beslutet jobbigare. Men den jag är idag. Den Madde tog det beslutet. Och det gjorde ont. Och hon känner sig ensam.
Men någonstans vet jag att jag förtjänar mer.
Jag gör det.
Men ändå, det enda jag vill höra är hans röst.
Jag vill att han ska komma upp till Stockholm och visa hur mycket han saknar mig och vill ha mig. Hur mycket han egentligen älskar mig. Be om ursäkt för hur dum han har varit och säga att jag är den enda. Jag skulle ta tillbaka honom direkt, för jag är svag, tom, hjälplös utan honom.
Men jag vet, han kommer inte göra det. Han kommer antagligen göra tvärtom. Såra mig ännu mer, för helt ärligt. det är hans grej, han är verkligen inte smidig. Han är bara inte det.
Så jag väntar på något som aldrig kommer.
Saknar något som är väldigt försvunnet.
BAJS BARN :)
Vet någon?
Men i alla fall, någon som vet någon bra församling, som inte är jobbig och är öppen för nya så dra gärna med mig^^ hihi<3
Att leva
Många som umgås med mig märker därför att jag säger allt positivt till folk. Vissa blir chockade, när jag helt plötsligt säger att de är vackra, sjunger bra, är mysiga. Men jag känner att jag inte har något att förlora. Min största rädsla är att försvinna, förlora någon innan jag hinner säga hur underbar den personen är. Att inte alla vet hur mycket de betyder.
Och tro nu inte att jag ger alla komplimanger. För de gör jag inte. Det jag säger menar jag verkligen. Alla ord kommer från hjärtat. Tro inget annat<3
Just här just nu
finns bara vi
Glöm bitterhet
släpp livets kraft helt fri
En enda väg
fast du är svag
Finns bara idag
Underbar text ifrån Rent<3 Tänk på innebörden<3 Och glöm inte att nu betyder<3 Alla<3
10/11-2009
Vill springa runt och jaga bollar för evigt.
Vill vara glad, sprallig.
Vill vara liten.
Hoppas att jag kan vara det.
Du som vet att du får mig att vara så,
var lycklig.
Det är få som får mig att må bra.
Så bra<3
Snälla..
Vill inte att det ska ta slut, att det underbara är över.
Tror tyvärr att det är det.
När man inte längre prioriterar varandra, då är det över.
Kommer sakna det. Det gör ont i själen. Men med Gud vid min sida så klarar jag allt. Eller nästan, men jag har Annica så då klarar jag allt. Allt<3
Orden är för små
Många grät, många skrek, hoppade, dansade. Jag fylldes av ett lugn. Kanske för att jag saknar lugnet, har svårt att slappna av, bara vara. Här. Nu. Men vad det än var som gjorde att detta lugnet kom över mig, så är jag glad.
Det är större än ni kan föreställa er. Han som är allt, fanns med oss. Fanns med mig. Jag som är så liten och betydelselös, men han fanns. Verkligen fanns. Eller jag ska väl säga finns. Känner fortfarande hans styrka, hans lugn. Inget kan hota mig, skada mig, oroa mig. Jag vilar i hans starka armar.
Gud är min nya nummer 1<3
Nerver av stål!
Men nu måste jag erkänna att jag är galet nervös inför imorgon. Jag ska på Kirk med massa. Och är så sjukt nervös. Vet inte vad som kommer hända, hur jag kommer reagera. Tänk om jag inte blir berörd?!! Massa folk som blir berörda men inte jag.... HJÄLP :O
Puss på alla som kommenterat de senaste dagarna<3 Det värmer fett mycket<33
I´m yours
Att jag är den enda.
Att jag är allt.
Utan dig är du ingen.
Jag behöver höra de orden som du alltid sa förut.
Jag behöver dig.
Som du var.
Lika leende,
lika bubblande.
Lika älskande<3
Bajs bajs bajs :)
Jag vill vara som alla andra.
Jag vill vara unik.
Det är så svårt, jag vill vara så många saker samtidigt. Jag vill vara perfekt, för alla.. Jag vill vara som mina vänner. Som är helt underbara, perfekta till och med. Perfekta vänner för mig. Jag vill vara en sån kompis. För alla, för en, för flera. För någon..
Att betyda allt.
Att betyda
Jag vill betyda,
jag vill förändra.
Jag vill göra intryck.
Om det så bara är på en enda person, så vill jag göra det.
Jag vill veta att jag lämnar något efter mig.
Att någon minns mig när jag försvinner.
Vem minns mig om jag försvinner?
Och om någon nu råkar minnas mig, hur?
Jag vill gärna att folk ska minnas mig med glädje, med skratt. Kanske tårar, ibland. Men jag vill bli ihågkommen. Men vem vill inte det :)
Jösses, varför är jag så djup? Jag passar inte i de^^ hahaha, livet är inte bra för mig. Jag blir djup^^ hahaha
hjälp..
tryck på knappen
Det är bara ett enda litet problem. När jag trycker på den limegröna knappen så stänger allt av. Jag känner inget. Inget bubbel, ingen glädje. Jag är tom. Och det är galet mycket svårare att sätta på knappen än att stänga av den. Den liksom försvinner...
Undrar om det är jag som gör att alla försvinner eller om det är otur
borde inte...
JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ FOLK!!!!!!!
Seriöst..
Alla springer runt och tjatar om sina problem, men ingen lyssnar. Inga skulle ha problem om alla lyssnade på varandra, emn ingen gör det. Alla är så otroligt jävla självupptagna och lyssnar inte. Och jag kan klaga, för mitt största problem som gör att mitt liv blir mindre kul är att jag lyssnar för mycket. Och ingen lyssnar tillbaka. Seriöst.. Vilken otroligt självisk art människan är egentligen.. Gaahh..
Monogama getter
Leva med samma person för resten av livet.
HA!
Det går inte. Jag tror inte på det, jag tror inte på den rätta, det finns helt enkelt inte. Det är en till sak som människan har skapat för att visa sig bättre än alla andra arter på jorden..
Nej, det finns helt enkelt. Och bli inte upprörda nu och prata om att man måste tro på kärleken och bla bla bla.. Det är inte samma sak. Jag tror fortfarande på kärlek. Jag känner den för tusan^^ men jag tror inte på tjafset runt den.
Nej jösses. Jag förstår verkligen inte. Någon som gör det? ^^
vem lyssnar
Med vem kan man egentligen berätta något för?
Med vem kan man dela med sig av sig själv?
Delar som ingen vet, delar man skämms för. Delar som du inte äns vill visa för dig själv..
Vissa skulle säga Gud, men varför skulle han/hon/den/det lyssna? Lyssna på mig, när så många andra männsikor har det värre. Har viktigare problem. Mer akuta..
Att dela med sig..
Det är svårt. Blir svårare och svårare. Orkar inte längre. Orkar inte prata när ingen svarar. Orkar inte försöka lösa mina problem när ingen annan ser dem. När ingen lyssnar.
Ord kommer, men inget ljud. Jag skriker, sparkar fäktar. Jag är arg. För du hör inte. Ser inte. Du bara är. Skärp dig.. jag finns inte för alltid.
sluta ta mig för givet
