Ångestens mjuka klor som river och sliter i allt som en gång var
Det är svårt.
Svårare än det mesta.
Släppa taget och släppa in.
Jag kommer aldrig glömma.
Det är svårt att sluta älska.
Men efter regn kommer kanske solsken.
Det borde vara min tur nu.
Om inte så tänker jag skapa min tur.
Nästa gång ska jag våga gå fram.
Amanda, det lovar jag. Nästa gång ska jag vara modig och stolt och inte rädd och svag och sårad.
Skakig och trött
Ut ur mitt hjärta.
Försvinn ifrån mitt liv.
Luften är tjock.
Stockholm är inte stort nog för oss båda.
Världen är kanske för liten den också.
Men bättre det en som det är nu.
Snälla låt min själ få läka. Låt mig ta mig upp så jag ser ljuset och kan känna vinden i håret. Ge mig tid att bli den jag en gång var. Fast inget kan någonsin bli som det var. Jag borde veta. Jag borde helt enkelt sluta hoppas. För om jag slutar hoppas kan jag kanske komma över dig. Jag vill inte ha det så här, att jag släpper allt för att du kanske ska se på mig som du en gång såg på mig. Jag måste gå vidare, jag måste bli mer än vad alla andra tjejer på hela jorden har varit. Jag är mer än massan, så varför beter jag mig som den? Fan du får mig att bli som alla andra.. Jag hatar att vara som alla andra. Jag är unik, eller jag var det. Kommer jag någonsin vara det igen? Eller frågan kanske ska vara. Var jag någonsin unik eller inbilalde jag mig det som jag gör med allt annat som känns verkligt?
Jag älskar tills allt tar slut och jag står ensam med tårarna bultandes bakom ögonlocken och ångesten krypande längs ryggraden. Men jag står ändå upp ler mot solen och ser på världen som rusar förbi mig. Väntar på bättre tider och överlever. Jag väntar på den dagen då jag är redo att leva igen. Vill känna vinden genom håret och få tillbaka några bitar som jag gett bort.
Ensam är inte starkast men ensam överlever.
Frustration
Måste skaffa större händer så jag kan ta tag i mitt liv som Arvid så fint sa. Undrar om det skulle hjälpa?..
Sanningen
Kakan är Maddes syre.
Madde älskar att prata om sig själv i tredje person.
Det finns typ fem personer i övrigt som Madde bryr sig om. pusspuss på livet.
Irritationsmoment 25
Jag ger hela min själ. Jag älskar med varje cell, varje fiber i min kropp. Det finns inga spärrar, jag vet inte hur man stoppar sig själv. Det enda sättet jag vet hur man älskar är genom att ge bort hela sin själ. Jag sträcker fram den och hoppas att den här gången så kommer det inte gå käpprätt åt helvete. Den här gången är det en bra person som kommer ta hand om mig och min själ. Den är gången så kommer jag få lika mycket tillbaka.
Men det blir aldrig så. Eller i alla fall inte hittills. Jag ger fortfarande för mycket av mig själv till fel personer. Jag suger på kärlek helt enkelt som Arvid så fint skulle påpeka. Eller inte just nu men för tre veckor sen skulle han gjort det. När det fortfarande var februari och livet var okej. Okej jag vet att vilken månad det är inte har något med att göra hur jag egentligen mår och att mina problem har jag släpat med mig sen typ november. Men det är skönt att för en sekund eller två skylla på någon annan än mig själv och låtsas att det är mars som är boven i dramat. Inte jag själv. Men jag vet, innerst inne, att det finns ingen annan än mig själv att skylla. Jag får skylla mig själv som trasslar till mitt liv, som inte går vidare, som inte tar atg i mina problem. Jag är hopplöst och ohjälpligt mänsklig. Tyvärr måste jg tillägga.
Appropå det så kan jag meddela alla att jag inte flyttar till öland i sommar. Det jobbet är redan taget tyvärr vilket suger och jag hatar allt lite men ja. Kul för er som ville ha mig i Stockholm. Typ fyra personer men yeay..
Jaja klivet går vidare och det finns tusen fiskar i havet och all annan skit som mammor borde säga. Ska sitta och läsa gamla texter och bli emo. Vädret tillåter det och jag behöver det.
Lycka
Älskar dig
drömmar
Du är min ångest
Du sårade mig mer än någon annan. Men samtidigt gav du mig mer än någon någonsin har gjort innan och antagligen mer än någon kommer att ge i framtiden. Så jag kan ärligt säga att du är förlåten. Jag var aldrig arg, jag försökte bara gå vidare. Men jag lyckades inte. Så nu står jag på samma ställe som tidigare, bara det att du är en mil framför mig och hör inte mina viskningar.
Jag älskar dig fortfarande. Lika mycket som förut, om inte mer.
alldeles för sent
I´ve been right
But tonight,
I just wanna be yours..
Idag kanske var en ny dag
Känns som om livet ska vara mer, men vet inte hur jag ska hitta det meret så att säga.
En liten fråga bara..
Livet är aldrig rättvist
Jag orkar inte med dansen en gång till. Jag orkar inte förlora mina bästa vänner bara för att de hittar någon partner en gång till. Det är så tröttsamt. Det är inte konstigt att man blir arg och svartsjuk när man vet att nu är det slut på kramar, slut på att få ligga med lugnt i din famn och sova. Det är slut med sms bara för att någon av oss har tråkigt och det är slut på middagar hemma hos mig. Allt sånt är över och jag är utbytt. Vi alla är utbytta mot någon annan. Det suger, och det är sant. De två brukar gå hand i hand tyvärr. Så är livet, livet går vidare. Och det gör även människor.
Jag kommer aldrig glömma alla underbara minuter. Alla underbara stunder kommer finnas i mitt hjärta. Jag kommer vara bitter, enbart för att min kärlek är så stark. Så stark att jag inte vet om den är mer än vänner eller inte. Men det är försent att fundera över det. Tiden har gått vidare så att säga. Jag unnar dig all lycka, och vet att du förtjänar det.. Älskar dig..
17/3-10
Jag har en känsla av att hela mitt liv tog en vändning för tre månader sen. Det känns som om jag stod vid ett vägskäl och valde väg. Inte bara vägen för en utav mina relationer, utan för hela mitt liv. Att jag utan att tänka på det tog ett steg i en riktning och ändrade hela mitt liv. Jag umågs inte längre med samma människor, jag är inte längre samma person.
Jag har dock inte kommit fram till om det är bra eller dåligt..
Metaforernas metafor
Den kommer för evigt att finnas som en påminnelse om det förflutna. Det enda jag kan göra åt det är att inte lyssna på alla lockelser från olika röster runt om mig. Jag måste ignorera alla ångestdämpande som dagen efter ger mer ångest och som inte är bra egentligen. Jag måste gå den svåra vägen och kommer säkert hata det.
Jag är inte som alla andra. Mitt bagage får mig väldigt unik. Jag har principer som ingen annan har, och jag håller på dem hårdare än de flesta. Visst det kanske är bra, men det suger. Jag skulle göra allt för att en dag vara utan principer och bakgrunder och förlora mig själv och göra saker som jag imorgon kommer ångra. Bara för att för några timmar vara fri.
Men jag kan inte. Något inom mig tar emot. Klagar inte direkt, det är ju egentligen inte ett problem. Men det är jobbigt i alla fall. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag hittar någon som kan leda mig med styrka in i lyckan och vakta mig och älska mig. Inte mer eller mindre. inte så höga krav^^
Total insyn i mitt liv
Insåg precis att halva min låtlista påminner om någon annan. Måste byta musik eller förtränga alla minnen, alla lukter och alla känslor som kommer med. Galet jobbigt eftersom det har förstört några av mina favoritlåtar..'
Min nya favorit är Amazing because it is av The Almost och Someday when I stop lovin you med Carrie Underwood. Sjukt fina låtar som inte för med sig minnen. Eller jo men det gör dem. Men jag kan i alla fall andas och faller inte i bitar. Lyssna på de låtarna och lyssna på texten. Helt underbara.
Apprå på text är det någon som vet några bra texter, diktsamlingar eller liknande? Letar insperation och texter som berör. Känner att det är lite skralt på den fronten^^
När du är som närmast
då gör det som ondast..
Du är i mina tankar jämnt. Jag förstår inte vem eller vad jag försöker lura. Det är väl ingen större idé egentligen. Jag är fast. Jag är inte värd att vara så lycklig, för det enda sättet att bli så lycklig är att vara med dig. Och då fungerar det inte. Inget som är så bra är någonsin sant. Allt som är bra, är en lögn. Jag orkar inte. Allt som är så fint går sönder. Det är så vår trasiga värld fungerar.
Skulle vilja ta min trasiga själ och trycka upp den i ansiktet på dig, på alla. Visa alla mina ärr, få er alla att inse att jag är trasig. Vilja få er att förstå att alla har varit på botten, och alla har jobbat sig upp. Missbruk finns med i allas liv, att psyksik nedbrytning finns i allas liv, är en del av allas vardag. Få alla att inse att världen är en sjuk plats och att jag inte förstår hur någonting fint kan överleva i denna kalla och vidriga plats.
Kanske är det så enkelt att inget fint överlever. Kanske är det så enkelt att vi bara ska inse det.
Gud snälla se mig
Gud snälla hjälp mig
Det här är ingen lovsång
Det är bara jag
Men Gud snälla hör min bön
Jag lyfter inte händerna högst
Jag är inte dig trognast
Jag tvivlar ofta,
dina budskap missar jag helt
Men jag behöver dig,
så Gud.
Snälla hör min bön
Prestationsångest
Men men. Sitter och väntar på bättre tider i skolan. Ingen är här och jag har tråkigt. Fixat massa fakta om Israel och gjort matteprov och antagligen med största säkerhet fått g. En bra dag om än tråkig helt enkelt.
Sir Crapalot
Jag och Fisken såg precis på Grå anatomi. Helt enkelt undebart<3 Jag blev kär och Amanda började gråta. Owen i mitt hjärta är allt jag har att säga<3 Nu ska jag sova och imorgon är det matte prov. Btw så stötte jag på min matte lärare och han trillade nästan av stolen när han hörde att jag skulle gå på provet. Så höga tankar har han om mig. Hahaha
Sarah här.
Jag vet att folk hackat sig in på denna blogg förut, och skrivit neverending inlägg om hur mycket ni älskar madde, och hur mycket hon betyder.
Men jag behöver inte skriva ner massa ord som förklarar hur mycket du betyder Madde, eftersom man visar i handlingar vad en människa betyder. And I mean, jag är ju fortfarande pepp på att tatuera in bajs på våra fötter!
Du vet att jag alltid finns här och att jag alltid kommer se dig som min syster.<3
Och de ända viktiga orden kommer här nedan.
Jag älskar dig Madde.
Så enkelt är det.
Frestelse
Men jag vet att det aldrig kommer hända. Och det gör så ont att jag inte längre orkar vara jag. Jag vill bara få dig att förstå att jag är så otroligt rädd för att vara utan dig. Att det gör ont i hela mig och jag vill inte leva utan dig. Men det kommer heller aldrig hända. Hatar mig själv. Hatar mitt liv och hatar livet. Vill inte mer
