lillmuppen

Du vågar inte se mig i ögonen.
Du vågar inte säga sanningen.
Funderar på om det är dags att säga hej då.
Om du inte vill ha mig i ditt liv,
varför ska jag då försöka vara kvar?
För många brustna löften gör ont.
De skär som rakblad genom huden och in i märgen.
Du sa att du alltid skulle stanna.
Du lovade.
Du.
Mitt kött och blod.
Mitt allt.
Du är så långt borta att du har blivit allt det som jag hatar.
Du lämnar mig precis som alla andra.
Och du vågar inte säga farväl.