Tomma ord rinner ur mig och betyder antagligen ingenting för ord betyder aldrig något.

Jag känner mig bortglömd.
Utbytt.
Inte bortkastad men undangömd.
Finns alltid nära.
Har alltid en varm famn att erbjuda.
När ska jag få en liten bit tillbaka.
Jag vet inte.
Vet inte vad jag vill.
Inte hur jag ska ta mig vidare.

Familj.
Det är vad jag önskar mig i födelsedagspresent.
En familj.
Jag vill ha en sån.
En som man kan lita på i alla väder.
Människor som alltid finns nära.
Som man aldrig behöver tveka på.

Jag avundas alla som har det.
Visst jag har min underbara pappa som jag trots att jag sällan säger det högt älskar mest av allt.
Men han bor så långt borta.
Ett telefonsamtal om dagen duger.
Det hjälper mot ensamheten.
Men det är inte samma sak.
Inte samma sak som att ha någon i närheten.
Som kan ge stöd och hjälp.
Avlastningen.
Enligt mig så är det allt.
Allt jag vill ha.
Trygghet.
Värme.
Ett hem.

Jag är inte taklös.
Jag har dock varit hemlös.
Men inte längre.
Har byggt mitt bo.
Väntar bara på min familj.

Kommentarer
Postat av: sarah

Jag älskar dig<3

2010-07-28 @ 13:18:48
URL: http://selcouth.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0