Jag har lärt mig att överleva med känslan. jag önskar jag kunde säga att jag lever med den men det gör jag inte. Jag överlever. Och jag vill att du ska leva. Så jag önksar att det fanns något jag kan säga och så går du vidare och lämnar smärta bakom dig. Du ser det vackra i livet igen och den smärta du kände bara gjorde dig ännu mer underbar och fantastisk.
Jag tänker inte säga att du är värd mer, att du ska gå vidare att du är bättre än så. För det är inte orden man vill höra. Jag säger bara att jag finns här. Jag vet hur du känner, och jag vet att det suger. Det kanske bara är jag, men för mig är det inte smärtan som är värst. Det är faktumet att jag är precis som alla andra. Hatar att vara som alla andra. Jag är unik. Behandla mig så också. Jag är unik, men fuck jag gick på samma knep som alla har fallit för. Men som sagt. Finns här, och är det något jag är bra på så är det att kramas. Inte lika bra som Arvid och Siri, men nästan. Jag försöker i alla fall<33
0