tystnad.. Tagning.. schhh!

Känns som om en del av mig är trasig.
Eller den var trasig. Jag är hel nu.
Eller halv.
Det är så mycket ord i mig som fastnar och inte kan komma ut.
De vill inte komma ut.
Men varför ska man sätta ord på ens största rädsla.
Varför ska man sätta ord på all ångest och all panik och allt som är fel.
Mindre rätt.
Mindre värdig.
Vet inte.
Vet egentligen ingenting.
Så..
Godnatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0