Livet är hårt för de hårda

Jag orkar inte.
Orkar inte med min pms.
Min monodepressiva del.

Jag vet att kärlek går hand i hand med hat.
Och glädje med sorg.
Men jag orkar inte hoppa mellan känslorna. Det är så sjukt jobbigt.
Jag blir så trött på mig själv.

Förstår inte att jag låter någon annan än Gud få den makten över mig. Jag blir så fruktansvärt arg, sur och irriterad över mig själv. Nej nu är det skärpning. Den enda som ska ha mig lindad runt lillfingret är Gud.

Så det så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0